There’s a place I know, where the train goes slow

De senaste två veckorna har jag skrivit en roman. Inte bara helt sådär, den fanns ju i min fantasi, i huvudet. Två veckor är tiden det tog att skriva ner allt kan man säga. Men jag upphör aldrig förvånas över att det finns så mycket där inuti. Hur kan jag ha haft 200 sidor bok i mitt huvud? Jag hade delvis tänkt ut vad som skulle hända och delvis lämnat det öppet för att inte begränsa mig. Det finns så många råd, att man måste planera sitt skrivande: det ska hända i det kapitlet, slutet kommer vara si, mitten så. Each to her own, men jag kan verkligen inte arbeta så, jag vet på ett ungefär, sen kommer det allt eftersom medan jag skriver. Jag brukar ha en framförhållning på ca två-tre meningar, låter det utveckla sig allt eftersom. Det är som om en film spelas upp och jag beskriver vad jag ser. Går sedan tillbaka i händelser och knyter ihop, planerar ledtrådar, skriver bakifrån, från mitten, lite i början, sen i slutet. Jag tänker mig att allt skapande fungerar ungefär så, även om jag till exempel inte förstår någonting om hur musik blir till. De musiker jag känner har försökt förklara men det är omöjligt för mig att förstå. Och därför också magiskt. (Vill därför inte heller försöka förstå det och förstöra det.) Är det så de som inte själva skriver känner inför litteratur?

Oavsett, så såg jag nyss den här intressanta och stillsamma dokumentären: Sök och du skall finna. Den handlar just den inre verkligheten och den yttre, grunden för allt skapande. (Jag hatar egentligen det där ordet, skapande. Låter oerhört svettigt att prata om) Att allting förutom naturen själv är sådant som en gång varit en del av någons inre liv och sedan förflyttats ut, som en bok till exempel. Som slutkläm kan jag säga att jag inte vet vart jag vill komma med detta. Det är intressant med skapande för det är lite magiskt och fint att få en inblick i en annan människas fantasivärld? Vi kan säga det. Men ja, så mycket för min arbetsmetod att bara skriva och se vart det leder… Låt mig aldrig bli någon form av skrivcoach eller livscoach. Kan dock överväga att bli kaoscoach.

 

 


This entry was posted in Dokumentärer, Favoritfoton, Inspiration. Bookmark the permalink.

Comments are closed.