The moon is in the gutter, and the stars wash down the sink

Såg “Det” igår och (varning för spoilers) känner mig mest trött av den, förstår inte alls alla hyllningar som den fått. Inget med den skrämde mig. Tyckte den var 90% skrikskräckpanikscener och 10% handling och resterande scener. Ingen kan bygga upp en story eller karaktärer man bryr sig om på så lite tid (och då var filmen ändå över 2 timmar lång). Om de tagit bort hälften av skikpanikscenerna och ersatt dessa med dialog och karaktärsutveckling hade filmen blivit läskigare och bättre.  Och vad var dealen med att alla karaktärer var överdrivna klyschor? Speciellt ungen med brillor vars enda repliker var “din morsas fitta” “din syrra är en hora”(pratade verkligen småkillar på 80-talet sådär, och ja…varför ens ha med det?), varenda läskig sak var läskigt upphöjt i 10 och förskräckligt övertydlig. Dessutom är ju monstret/skurken så mycket läskigare när man bara får se denne ibland, inte inzoomad hela tiden. Vad hände med att hinta saker? Av allt som skulle vara läskigt gillade jag det obehagliga tv-programmet bäst, speciellt när det bara hördes i förbifarten. Känner mig gammal som tycker att 50/50 är en bättre ratio på handling/otäcka scener, eller ännu bättre, 60/40. Nu har jag inte läst boken, men kan aldrig tänka mig att den skulle blivit så populär om varje sida innehöll en överdriven skräckbeskrivning.

Kolla på “Stranger Things” istället, det har skaparna till nya “Det” gjort och misslyckats totalt med att förstå vad som gjorde den bra.

           


This entry was posted in Favoritfoton, Personligt. Bookmark the permalink.

Comments are closed.