Pain reminds you the joy you felt was real

Det här har varit det bästa veckan på många år rent visuellt och musikaliskt. Jag är en rätt svårtillfredsställd person när det gäller film och musik och litteratur. Men den här veckan har gjort mig lyrisk. Är nyss hemkommen från en underbar Nick Cave-spelning. Sist var det 2008, men det blir bara bättre för varje gång. Vet ingen annan artist som är så bra på att göra om alla låtar till live-versioner som blir en helt annan, och bättre, sak än på skriva. Vet du hur bra From her to eternity är live? Kanske, men den är bättre än så. Om du får chansen att se Cave, gör det. Det är verkligen en upplevelse att se honom mässa som en galen hotfullt svajande southern-präst med sin nästan onaturligt långa och smala gestalt, och med en skäggig och fantastisk och lika galen speleman på fiol.

Och i söndags var jag på bio och tittade på Blade Runner 2049. Hade verkligen inte höga förväntningar, men hoppades ändå lite i och med att folk vars filmsmak jag ändå litar på, har sagt att den är väldigt bra. Och jösses, jag vet inte om jag andades en enda gång under de där tre timmarna. Som dessutom kändes som max en timme… Det var helt fantastiskt. Jag har inte sett en så vacker och underbar film på flera år. Jag minns inte ens när jag blev så överväldigad av en film sist. Den var över alla förväntningar, alla. Jag älskar filmer som tar mig med någon annanstans, bort från biosalongen, så att man inte ens tänker en tanke på något annat än filmen förrän den är slut. Och jag älskar filmer där handlingen inte förklaras om och om igen, och framför allt: där filmen inte babblas sönder. Det finns inget värre än när alla pratar hela tiden. (Både i verkligheten och på film, det är outhärdligt) Som om ingen litar på att det går att förmedla en känsla eller tanke utan ord. Det gör väl människor hela dagarna? Så därför är det så skönt när skådespelare får göra sitt jobb, utan ett milslångt manus.

Åh, gå och se den, och se den på bio i 3D och med det enorma ljudet. Den var verkligen sinnlig och lätt att förlora sig själv i. Jag vill redan se den igen. Och skriva ut varenda scen och sitta och titta på i timmar. Är så tacksam för att äntligen har fått en helt perfekt filmupplevelse. Och en perfekt spelning. Önskar varje år hade i alla fall en såhär bra film och en såhär bra spelning.

   


This entry was posted in Bästa tipsen, Inspiration, Personligt. Bookmark the permalink.

Comments are closed.