Last night I lay trembling, the moon it was low

Jag har haft ovanligt verkliga och fantasifulla drömmar senaste veckan. Det jag beskriver väldigt kort här är egentligen något jag minns helt klart och tydligt, som ett minne snarare än en dröm. Jag minns alla detaljer och till och känslor. Borde göra något av det, transformera det till scener i noveller. En handlade om att mina tänder var ihåliga, fulla av små små ägg, som vit kaviar, som jag pillade bort. En annan handlade om att jag hittade en pytteliten man, två-tre centimeter lång, och att denne fick bo hos mig och jag var så glad. Sedan försvann han och jag letade förtvivlat utan att finna honom. En natt drömde jag (i min dröm) mig till honom och såg att han och hans fru och barn han skaffat dig, hade tagit sig till en ljus och vacker annan dimension, en sommardimension. De ville att jag skulle komma dit, men portalen låg gömd i min egen kropp. Natten till idag drömde jag om ett hotellrum, en grå och regnig tisdagsförmiddag, jag kröp fram på en blöt matta genom en korridor. Mina knän verkade gjorda av metall och golvet var en magnet. Alla dörrar stod på glänt, en nästan helt upplöst femtiolapp låg under min tunga. Jag vaknade med en känsla jag inte kunnat skaka av mig under hela dagen, och den håller mig fortfarande vaken.

Jag har börjat låna böcker igen, nu när jag inte skriver kan jag läsa. Eva Neanders Dimman Staden Nattljus, som verkar så lovande. Och nyss läste jag ut den spännande postapokalyptiska novellantologin Zonen vi ärvde, av Fruktan. Har en strid ström av reservationer på Stadsbiblioteket nu, det håller mig uppe under den här tomma månaden.

          


This entry was posted in Böcker, Personligt. Bookmark the permalink.

Comments are closed.