Once she lay open like a road, carbed apart the madness that I stumbled from

Arbetet fortgår, och vi filar på ett releasedatum. 1 augusti verkar det luta åt, och det känns ju som snart!
Och igår natt blev jag helt plötsligt klar med tredje omskrivningen. Känns som om jag mest försökt tömma huvudet på alla idéer som dök upp efter min redaktörs invändningar och önskemål och efter att ha funderat över vilka som skulle förbättra storyn. Skrev dessutom om slutet och lyckades få det precis så vidrigt som jag ville. Samt förlagt handlingen lite längre in i framtiden, jag visste det inte själv, men det är lockande och roligt att kunna ljuga ihop en framtid med platser som byggts och prylar och vardagsföremål som man använder. Det var väldigt roligt att ha sönder Stockholm, man känner sig lite som en ond gud när man kan förstöra en stad, döda folk som bor i den lite som man vill och utsätta sina karaktärer för massor av otrevligheter och plåga dem efter bästa förmåga! Kan rekommendera att skriva skräck för alla med undertryckta aggressioner.

Även om jag skrev sist att tänka om är det svåraste, och det är det, så är det också något av det roligaste. (efter att jag fått sura klart) Det är fantastiskt att man kan komma på så många, och bättre, lösningar bara någon ifrågasätter ens text. Känns som om manuset blev oerhört mycket bättre och mer spännande efter den här genomskrivningen. Nu ska jag tvinga min provläsare att läsa igenom allt nytt och se så att jag inte missat något. Sen tillbaka in till förlaget. Sen tillbaka till mig. Antar jag. Bävar inför korren, 420 sidor är mycket att läsa igenom om och om igen för att få alla meningar rätt och på rätt plats. Men det ska väl gå det också. Det finns många nätters sömn att förstöra under 2018.

Men, nu till det viktiga: vet du hur jävla tråkigt det är utan internet? Har varit utan det i över en vecka nu, (skriver det här från telefonen) har inte heller någon tv så inte undra på att det går lätt att arbeta. Det finns verkligen inget annat att göra. Kan inte måla när jag skriver och har ingen inspiration och då är det bara slöseri med dyrt papper. Och läsa orkar jag inte lägga en hel kväll på. Så, hoppas du har roligt med ditt internet där du kan läsa det här och streama vad du vill, jag återgår väl till mitt liv i medeltiden nu.

   

    

 


This entry was posted in Favoritfoton, Skrivande, Stockholmspesten. Bookmark the permalink.

Comments are closed.