Now I’ve been made weak by visions, for visions did I see all through the night

Är nu äntligen klar med sista stora genomläsningen och omskrivningen. Lyckades kapa texten med 1000 ord, hade velat kapa mer men kunde verkligen inte hitta mer överflödigt. Det är svårt att beskära. Inte ta för mycket av huvudintrigen, det är ju ändå själva bokens handling, inte plocka bort för mycket av de stillsammare delarna som ändå är karaktärsbyggande och håller ihop boken. Inte heller ta bort för mycket av underintrigerna då dessa ger liv åt både karaktärer och huvudintrig. Inte kapa någon action så boken blir tråkig och tappar fart. Dialoger är inte heller bra att kapa för mycket av då dessa också ger lite mer liv till karaktärerna. SÅ. Det är bra att känna till sin egen akilleshäl, jag vet vad min är och har kunnat fokusera på att åtgärda de mest återkommande onödiga grejerna jag ägnar mig åt. Men har också kollat efter om jag växlat mellan scener för tvärt, om något verkat rörigt i dialoger eller om någon mening varit fin men för invecklad. Man får inte vara för sentimental när man gör omskrivningen. Det är inte mycket från råmanuset som står kvar i sin originalform nu, och det är bra. Då tycker jag man känner att man ändå gått igenom allt och gjort ett aktivt val att rensa upp eller förbättra varje mening. Det är en process jag både tycker om och tycker är tröttsam, kanske mest för att den tar så lång tid. Och för att det är svårt att hålla sig från att inte börja skumma igenom en text man läst ca en miljard gånger vid det här laget. Men utdelningen är väldigt tillfredsställande, det blev så mycket bättre nu när jag ser tillbaka vad jag ändrat.

Nu ska min redaktör gå igenom allting en gång till, korra och ifrågasätta om något verkar otydligt. Sen ska texten snyggas till, någon ska sätta den och sen tror jag den åker iväg för tryck. Känns som om augusti närmar sig oerhört snabbt! Snart ska ju boken vara klar. Åh, jag ser fram emot det så mycket, det ska bli spännande att se hur den kommer mottas. Men läskigt också, såklart. Det är ju min första roman, och det var verkligen en helt annan sak än att skriva noveller. Så oerhört mycket mer att hålla reda på. Och den blev så lång, jag trodde att jag skulle få kämpa ihop 150 sidor, nu försöker jag stryka så mycket det bara går av mina i skrivande stund 96 318 ord. Hur gick det till?

Förhoppningsvis når den ut till andra med liknande litteratursmak som jag själv. Jag har ju, som sig bör, skrivit den bok jag själv skulle vilja läsa, man får väl bara hålla tummarna för att ens egen smak inte är allt för ovanlig eller obskyr. Känner i alla fall att jag gjort vad jag kunnat och att jag gjort mitt bästa, huvudet är helt tomt på idéer nu. Så kvar återstår bara att vackert vänta på att alla andra inblandade ska göra sitt och sen se hur fint slutresultatet blir. Konstigt att sätta punkt för något jag lagt så mycket av mig själv i och lagt så mycket tid på, men allt blir ju klart, för eller senare.

 

    

 


This entry was posted in Favoritfoton, Skrivande, Stockholmspesten. Bookmark the permalink.

Comments are closed.