Your hands were raised up to the sky, and your mouth was covered in foam

Efter intervjun som Tentakelmonster gjorde med mig, så fick jag också en väldigt fin recension, tackar så mycket! Den finns att läsa här i sin helhet. Blir alltid glad när jag lyckas skapa mystik och surrealism som både förvirrar läsaren och gör denne nyfiken på mer (oavsett hur pass uppskattat det är, ehe), det är min favoritkänsla när jag läser en bok.

Jag gillar också den surrealism som får ta plats emellanåt. Det finns delar i boken som verkligen spär på mystiken kring den underliga infektionen som drabbar människorna. Däremot får jag ingen riktig klarhet i hur allt ligger till. Jag både gillar och ogillar att några trådar i berättelsen inte riktigt binds samman. Å ena sidan är det skönt att få fantisera om hur allt hänger ihop på egen hand, å andra känns det som jag missat viktiga pusselbitar under resans gång.

Hur som helst. Stockholmspesten är en riktig höjdarbok. I sina bästa stunder är den riktigt obehaglig, intensiv och spännande. Mest av allt är jag väldigt glad över att det skrivs så många bra undergångshistorier i Sverige just nu. I mitt tycke kvalar Stockholmspesten in som en av de bästa.

 

 


This entry was posted in Favoritfoton, Stockholmspesten. Bookmark the permalink.

Comments are closed.