Where wet-lipped women with greasy fists, crawled the ceilings and the walls

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skönt att kunna komma överens med gamla vänner så att inget blir genant eller för intimt!

Sexskildringar är dock alltid klurigt att ha med. Det är något jag inte brukar undvika eftersom jag själv tycker om att läsa böcker med bra sexskildringar i, det ger ett extra lager av något spännande, vuxet, ärligt och gör att läsaren kommer nära huvudpersonerna.  Samtidigt finns det ju folk man inte vill ska läsa det (föräldrar, kollegor och släkt) men det vore dumt med självcensur bara för det. Minns att jag var lite orolig för några av novellerna i Den plötsliga dörren (speciellt novellen med mannen med den stora, sexiga osten, ehe…även om den kanske inte var så seriös) när den publicerades, samma sak med Stockholmspesten, men det visade sig vara helt i onödan. Folk var mer härdade än jag trodde, skönt det.

Svårt att veta gränsen när man som jag är van att läsa både ny och gammal erotik och ovan att läsa populärlitteratur, jag har verkligen ingen aning om hur mycket sex som skildras i nya deckare eller romantiska böcker, eller hur explicit den är. Vilka ord ska man använda? Hur detaljerat ska det vara? Det är ju en katastrof att råka använda dumma, barnsliga eller fåniga ord som inte alls passar in och bara förstör stämningen, då är det ju direkt kontraproduktivt. Såna skildringar har nog alla läst och flinat lite under tiden, eller bara förfärat skummat igenom allt och vänt blad. Risken finns ju dessutom att man avslöjar alldeles för mycket om egna preferenser och erfarenheter, även om man försöker hålla sexet rent generellt, och det är ju obehagligt utlämnande. Märkligast blir det om läsaren föreställer sig mig personligen som en av de som har sex och inte skiljer på författare och karaktärer. Hu.

Men å andra sidan, det är ju utlämnande att skriva, man tar sina minnen, åsikter, drömmar och fantasier och blandar ut dem med fiktion och vänder och vrider på dem tills de passar storyn. Det är alltid en balansgång, men som vanligt när man inte vet så får man köra på sin egen magkänsla och vad man själv gillar. Så, sån här spontan uppmuntran är väldigt välkommen.

 

      


This entry was posted in Den plötsliga dörren, Favoritfoton, Personligt, Skrivande, Stockholmspesten. Bookmark the permalink.

Comments are closed.