There’s a devil crawling along your floor, with a trembling heart he’s coming through your door

För att väga upp för alla böcker du tänkt köpa men inte gjort, så kan du göra en god kulturgärning nu. Vertigo förlag behöver vår hjälp, deras hemsida har tyvärr utsatts för en attack och havererade helt. Det blev kostsamt för dem och ett litet förlag har ansträngd ekonomi redan som det är. Så gå in på deras hemsida och köp några böcker, har du till exempel inte läst en av de bästa böckerna som skrivits: Ögats historia, så är det dags nu. Den boken förändrade helt min syn på vad litteratur är, vad man får skriva och hur man får skriva det. Medan jag läste undrade jag om man verkligen fick skriva såna böcker. Och varför det inte fanns fler som gjorde det. Den surrealistiska känslan, det poetiska språket, det råa våldet och synden och all symbolism.

Och för den som inte är nervklen borde Nekrofilen passa bra, den bok som i dagboksform och med ett underbart vackert skirt språk beskriver det mest obehagliga. Eller varför inte köpa den underbara Berättelsen om O (som får Fifty Shades att ta på sig dumstruten och skämmas i ett hörn som sig bör för undermålig och fånig stereotyp litteratur) och sedan fortsätta med Bilden, som håller sig till samma tema. Eller varför inte ta sig an den underhållande, roliga och vansinniga trilogin om den tredje systern och Gunnar, av Gunnar Blå? Eller Klumpigheten av just nämnda författare. Den är en samling erotiska, lustiga och surrealistiska noveller som avverkar allt från metamorfoser till mardrömmar. Klumpigheten var den första Vertigoboken jag läste. Jag var 17 år och hade ingen aning om att litteratur kunde vara så konstig och snuskig. Speciellt inte svensk litteratur! Jag gick röd om kinderna in med en lång handskriven lista på Avesta bibliotek och bad dem plocka hem alla böcker Vertigo gett ut – och det gjorde de. Innan det visste jag inte mycket om litteratur, jag läste visserligen mycket, men bara “vanliga” böcker. Du vet: en välskriven och bra historia, normala karaktärer som handlar antingen bra eller dåligt utifrån en allmänt accepterad moral, men helt utan vansinne och galenskap och snusk. För mig blev Klumpigheten inkörsporten till något nytt, spännande och oväntat. Efter att ha ägnat veckor åt att sträckläsa bok efter bok som hittade sin väg in till biblioteket var jag någorlunda ikapp och kunde börja leta upp liknande böcker från andra förlag, samt hålla koll på Vertigo och vänta på mer konstigheter. Alla dessa böcker formade också mitt eget skrivande och tänkande, att sexualitet och sex inte är något som borde undvikas i litteratur (pga skam/pinsamhet/alla vet väl ändå/osv), då det liksom alla andra känslor, tankar och egenskaper människor har, är en stor del av livet och en själv.

Här kan du backa dem med en slant, eller köpa ett bokpaket till förmånligt pris. För det är viktigt att vi har kvar de små oberoende förlagen, även om man inte är något stort fan av erotisk litteratur, så är det viktigt att den finns där. Så att alla ovan nämnda böcker ska nå läsarna och dra in dem i världar de aldrig kunnat föreställa sig. Alternativt har kunnat föreställa sig men trott att de varit ensamma om.

          

Posted in Boktips, Favoritfoton, Inspiration, Personligt | Comments Off on There’s a devil crawling along your floor, with a trembling heart he’s coming through your door

You’re a young girl full of forbidden energy, flickering in the gloom

Än så länge har 2018 visat sig vara ett väldigt bra år. Jag fick två goda besked förra veckan, inget jag kan dela med mig av än men låt oss säga att även hösten 2019 kommer att vara ett bra litterärt år. Det är så mycket arbete som pågår i det tysta, i bakgrunden, det är sånt man aldrig själv tänker på när man botaniserar bland böcker. Vad som planeras och vad som skrivs. Snart dags att börja arbeta igen med andra ord. Det här är en sådan ynnest. Jag är så lycklig över att få skriva och bli uppskattad, men med det inte sagt att jag inte slitit som fan de tre senaste åren och lärt om och lärt mig mycket nytt och skrivit hela nätter. Hur som helst, tacksam och lycklig. Och om en månad åker vi till våren, en snöstormig dag som denna känns det oändligt långt borta, men en månad går snabbare för varje dag känns det som.

      

Posted in Favoritfoton, Personligt, Skrivande | Comments Off on You’re a young girl full of forbidden energy, flickering in the gloom

Now the storm has passed over me, I’m left to drift on a dead calm sea

Vilken fin respons på boken, känner mig helt överväldigad över alla som vill läsa den och skriver att den verkar spännande. Fredagens omslags-och-baksidetextavslöjande vägde upp för en väldigt felberäknad och definitiv torsdag. Tur det, jag har varit glad hela helgen nu och känner mig otålig över att det inte är augusti redan. Dessutom har internet behagat äntra lägenheten igen, så nu har vi tittat på film dygnet runt för att det känns så lyxigt med internet och för att få ut så mycket som möjligt av det. Hej då medeltiden som varade över en månad.

Så om du inte har sett “The Ritual” än så borde du göra det, den var riktigt bra. Kunde dock inte riktigt relatera till när skogar och stugor skulle framställas som läskiga och obehagliga, jag tyckte mest de var gamla och vackra. Och är du ett Lovecraft-fan och har missat “The Resurrected” så borde du se den omgående. Inte så hög budget och genomgående känsla av tv-film, men ändå bra och jättefint hantverk på specialeffekterna. Och ett underbart Lovecraftianskt språk och vansinne. (baserad på “Fallet Charles Dexter Ward” som Vertigo gav ut på svenska för några år sen) Och titta på “The Cloverfield Paradox” när du ändå är igång, verkar vara jättemånga med urusel filmsmak som hatar den och tycker att den är konstig och tråkig – bara det är ju ett toppbetyg.

          

Posted in Favoritfoton, Filmtips | Comments Off on Now the storm has passed over me, I’m left to drift on a dead calm sea

Bloody moon rising with a plague and a flood, join the mob, join the mob

Titta, min bok har fått ett vackert omslag, fotat av Elsa Olsson, och en baksidetext. I augusti släpper Swedish Zombie min undergångsroman Stockholmspesten. Vet att det är långt kvar, men du får hålla ut och lida dig igenom våren och sommaren, jag lovar att det kommer vara värt det.  Dessutom kan du förhandsboka den på Bokus och Adlibris redan i maj. Åh, ser fram emot det här så mycket, jag är så nöjd med hur manuset blev, trots att det var min första roman. Det är verkligen en helt annan grej än att skriva noveller. Så mycket planerande, och karaktärsbyggande och dramaturgi att ta hänsyn till. Det gick både snabbt och tog tid, men jag lärde mig mycket. Och jag har fått sån bra hjälp från vänner som ställt upp som testläsare och bollat idéer med mig. Men kanske framförallt tacksam för all feedback och konstruktiv kritik jag fått från min eminenta redaktör Jonny!

Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över.

Posted in Boktips, Skrivande, Stockholmspesten | Comments Off on Bloody moon rising with a plague and a flood, join the mob, join the mob

His eyes they sting, and his fingers twitch

Jag läste en bra bok förra veckan då jag var insnöad fäboden och hade gott om tid att läsa. Har även förstått tjusningen med e-böcker, hur bra som helst när man inte tar sig till ett bibliotek, men ändå vill låna en bok. Tråkigt såklart att behöva läsa på en skärm, men å andra sidan gör man ju allt annat vid en skärm så varför inte. Om det är en bra ebok, brukar jag beställa pappersversionen av den när jag läst ut den. Mest för att det är skönt att äga böcker som finns på riktigt.

Den bra boken heter Skäl, skriven av Emma Holm. Oerhört vackert språk, en intressant historia som berättas med precis lagom mycket information. Skäl är debutromanen så jag ser fram emot att läsa fler böcker av henne. Annars ser jag fram emot Parasit av Erika Johansson. som beskrivs som “en extremt våldsam kärlekshistoria i en svindlande nedåtgående spiral av kroppsligt förfall. Där hunger stillas av förödelse och ensamhetens sår läks av förruttnelse. En perpetuum mobile. En hermafrodit.” Med andra ord: den verkar vara helt i min smak.

Hur det går med manuset? Du menar det jag inte kan släppa ifrån mig för att jag hela tiden kommer på småsaker som måste ändras och stötas och blötas? Det som numera heter “Manus klart klart nytt klar klarast klart nu äntligen klart vers. 154”? Förhoppningsvis har jag lite nyheter att visa upp den 16/2.

           

Posted in Boktips, Favoritfoton | Comments Off on His eyes they sting, and his fingers twitch

Some begged, some borrowed, some stolen, some kept safe for tomorrow

Hur man gör för att komma på en bra och spännande och lockande baksidetext till en bok kan ju vara ett av den moderna världens sista och största olösta mysterier.

 

     

Posted in Favoritfoton | Comments Off on Some begged, some borrowed, some stolen, some kept safe for tomorrow

Once she lay open like a road, carbed apart the madness that I stumbled from

Arbetet fortgår, och vi filar på ett releasedatum. 1 augusti verkar det luta åt, och det känns ju som snart!
Och igår natt blev jag helt plötsligt klar med tredje omskrivningen. Känns som om jag mest försökt tömma huvudet på alla idéer som dök upp efter min redaktörs invändningar och önskemål och efter att ha funderat över vilka som skulle förbättra storyn. Skrev dessutom om slutet och lyckades få det precis så vidrigt som jag ville. Samt förlagt handlingen lite längre in i framtiden, jag visste det inte själv, men det är lockande och roligt att kunna ljuga ihop en framtid med platser som byggts och prylar och vardagsföremål som man använder. Det var väldigt roligt att ha sönder Stockholm, man känner sig lite som en ond gud när man kan förstöra en stad, döda folk som bor i den lite som man vill och utsätta sina karaktärer för massor av otrevligheter och plåga dem efter bästa förmåga! Kan rekommendera att skriva skräck för alla med undertryckta aggressioner.

Även om jag skrev sist att tänka om är det svåraste, och det är det, så är det också något av det roligaste. (efter att jag fått sura klart) Det är fantastiskt att man kan komma på så många, och bättre, lösningar bara någon ifrågasätter ens text. Känns som om manuset blev oerhört mycket bättre och mer spännande efter den här genomskrivningen. Nu ska jag tvinga min provläsare att läsa igenom allt nytt och se så att jag inte missat något. Sen tillbaka in till förlaget. Sen tillbaka till mig. Antar jag. Bävar inför korren, 420 sidor är mycket att läsa igenom om och om igen för att få alla meningar rätt och på rätt plats. Men det ska väl gå det också. Det finns många nätters sömn att förstöra under 2018.

Men, nu till det viktiga: vet du hur jävla tråkigt det är utan internet? Har varit utan det i över en vecka nu, (skriver det här från telefonen) har inte heller någon tv så inte undra på att det går lätt att arbeta. Det finns verkligen inget annat att göra. Kan inte måla när jag skriver och har ingen inspiration och då är det bara slöseri med dyrt papper. Och läsa orkar jag inte lägga en hel kväll på. Så, hoppas du har roligt med ditt internet där du kan läsa det här och streama vad du vill, jag återgår väl till mitt liv i medeltiden nu.

   

    

 

Posted in Favoritfoton, Skrivande, Stockholmspesten | Comments Off on Once she lay open like a road, carbed apart the madness that I stumbled from

Out on the wiley windy moors, we’d roll and fall in green

Jag jobbar på den tredje omskrivningen nu. Hela kvällarna och nätterna jobbar jag. Det är så mycket jag måste skriva ner, tömma huvudet på. Och jag fick så nyttig feedback från min förläggare. Men vet du vad det svåraste är med att skriva? Det är inte själva skrivandet i sig. Nej, det är att tänka om. Inte nödvändigtvis Kill your darlings, snarare Rebuild your darlings. Att ta en idé man tyckte var klar och bra, få konstruktiv kritik på den och inse att idén måste förändras för att bli ännu bättre. Det är det svåraste. Hjärnan sätter sig på tvären, den trodde ju att den jobbat klart. Omöjliga grå klump. Man måste visa vem som bestämmer. Inte för att det blir lättare av den insikten, men man vet i alla fall om vad som gäller.

Jobbade fram till 06.30 igår natt. Och spräckte 400-sidorsgränsen. Allt efter en välförtjänt ölpaus på Bleckan med kärt sällskap 19.00-01.00. Kommer aldrig förstå vart tiden tar vägen när man skriver. För mig är det som att sätta sig ner och börja skriva en mening, några minuter har jag skrivit klart ett kapitel och så informerar klockan mig om att det har gått fyra timmar. Helt orimligt. Tid är ett sånt fånigt hittepå. Och om du vill ha ett bra skrivtips: mail.

Jag mailar mig själv fem-sex gånger om dagen när jag är inne i en skrivperiod. Allt från känslor som går att bygga vidare på, tankar som gör karaktärerna mer levande och trovärdiga, vackra eller obehagliga meningar och scener som dyker upp i huvudet på grund av något som just hänt eller som man just läst. Vanliga saker som du gör utan att du tänker på att de kan passa i en bok. osv. Allt detta är jätteviktigt råmaterial som måste tas tillvara på och sedan när man kommer hem, sätta sig och läsa igenom mailanteckningarna och börja stöpa om dem eller mejsla sedan in dem där de är tänkta att passa. Inspiration är (i alla fall inte för mig) något som kommer då man har tid över att sätta sig ner för att skriva i sin ensamhet. Då lyser den med sin frånvaro. Inspiration kommer när man är ute och gör saker och verkligheten tränger sig på (eller när man drömmer och hjärnan kan arbeta fritt), och då får man passa på att skörda, annars glömmer man bort det. (jo, det gör man, även om det är världens-bästa-idé)

Så, om du nu inte är en av systrarna Brontë, vilka levde ett helt isolerat liv på en blåsig och karg landsbygd, men trots det lyckades skriva fantastiska böcker om saker de aldrig sett eller upplevt under sina korta liv, så är mailandet ett bra tips.

 

        

Posted in Favoritfoton, Inspiration, Skrivande, Stockholmspesten | Comments Off on Out on the wiley windy moors, we’d roll and fall in green

I was not sitting with the gargoyles, I was not swinging from the hell

beware the preachers
beware the knowers
beware those who are always reading books
beware those who either detest poverty
or are proud of it
beware those quick to praise
for they need praise in return
beware those who are quick to censor
they are afraid of what they do not know
beware those who seek constant crowds for
they are nothing alone
beware the average man the average woman
beware their love, their love is average
seeks average

but there is genius in their hatred
there is enough genius in their hatred to kill you
to kill anybody
not wanting solitude
not understanding solitude
they will attempt to destroy anything
that differs from their own
not being able to create art
they will not understand art
they will consider their failure as creators
only as a failure of the world
not being able to love fully
they will believe your love incomplete
and then they will hate you
and their hatred will be perfect

– Bukowski

                  

Posted in Favoritfoton | Comments Off on I was not sitting with the gargoyles, I was not swinging from the hell

As deep as ink and black, black as the deepest sea the smell of her black hair

Känns det inte lite som att de sista dagarna på året är som konstiga ickedagar? Allt som händer sista veckan på året är som i ett undantagstillstånd som inte räknas till resten av året. Eller inte räknas överhuvudtaget. Kanske bara är jag. Jag har ändå inte gjort något vettigt på hela veckan, varit nöjd över mina fina julklappar och sedan rest mellan Dalarna och Stockholm. Senaste dagarna har jag längtat efter att få åka till fäboden nästa gång, måste ta mig upp dit snart. Det är verkligen som balsam för själen. Jag önskar mer för varje år att jag kunde flytta dit och bo där halva året, dela upp min tid mellan staden och fäboden lite bättre. Någon gång senare, om jag har tur och arbetet tillåter.

Är fortfarande väldigt nöjd rent kulturellt med 2017, jag skrev som i trans en spännande och konstig roman på några veckor och fick manuset antaget, Thåström släppte ett bra album, nya Blade Runner var fantastisk, Nick Caves spelning var ännu mer fantastisk och som en sista god karamell kom Dark och pressade mitt ansikte mot tv-rutan. Maken till bra serie har jag inte sett på många år, se den om du inte redan har gjort det. Hur skönt är det inte att slippa få allting skrivet på näsan och varenda liten detalj beskriven och förklarat? Att få tänka själv och att det dessutom krävs att man tänker själv, oerhört underskattat. Annars är ju serien Eran på SVT riktigt guld, man blir ju alldeles rörd.

Nu väntar jag på söndagskvällen, jag har en vacker svart vintageklänning i spets och siden som jag låtit bli att använda sen jag köpte den, enkom för nyårsafton. Jag har min parfym som luktar tjära, läder, vanilj och trä. Elsa ska fläta mitt hår. Egentligen har jag alltid hatat nyårsafton då den alltid inneburit otur, fredag den 13 har aldrig besvärat mig, nyår däremot. En gång blev jag knuffad ner för en trappa på nyårsafton, och det var ändå inte ens ett av de värsta nyåren… Borde kanske egentligen satsa på foliehatt, fastsurrade kuddar runt hela kroppen och ligga gömd under sängen för säkerhets skull. Men brukar tänka att om jag bara har en fin klänning och en drink i handen och inte råkar ut för något otrevligt så är det ett ovanligt lyckat nyår. Vi får väl se vad som händer på söndag. Nya året börjar alltså med en måndag, det känns som en rimlig start, jag är född på en måndag, så 2018 kanske blir ett gott år.

   

Posted in Favoritfoton, Personligt | Comments Off on As deep as ink and black, black as the deepest sea the smell of her black hair