Wet hand from the volcano, sobers your skin

Hade en riktig skitdag igår, men universum kompenserade idag med en riktigt fin recension i BTJs kommande nummer (20/2018). Blev så glad över den, tack!

Stockholmspesten är en otäck roman, drömsk och surrealistisk men samtidigt också vardaglig. Det är en suggestiv och febrig skildring av långsam och diffus undergång, särskilt som läsaren är lika ovetande som Elin om vad som pågår. Språkligt sett finns ingenting att anmärka på, miljö- och karaktärsskildring är mycket bra, liksom intrigen. (…) Helhetsbetyg 4.

Och bokbloggen Bokdivisionen nämnde Stockholmspesten som augusti månads bästa bok, det kändes finfint. Hoppas att boken får ett bra betyg sen också!

 

 

Posted in Favoritfoton, Stockholmspesten | Comments Off on Wet hand from the volcano, sobers your skin

Your hands were raised up to the sky, and your mouth was covered in foam

Efter intervjun som Tentakelmonster gjorde med mig, så fick jag också en väldigt fin recension, tackar så mycket! Den finns att läsa här i sin helhet. Blir alltid glad när jag lyckas skapa mystik och surrealism som både förvirrar läsaren och gör denne nyfiken på mer (oavsett hur pass uppskattat det är, ehe), det är min favoritkänsla när jag läser en bok.

Jag gillar också den surrealism som får ta plats emellanåt. Det finns delar i boken som verkligen spär på mystiken kring den underliga infektionen som drabbar människorna. Däremot får jag ingen riktig klarhet i hur allt ligger till. Jag både gillar och ogillar att några trådar i berättelsen inte riktigt binds samman. Å ena sidan är det skönt att få fantisera om hur allt hänger ihop på egen hand, å andra känns det som jag missat viktiga pusselbitar under resans gång.

Hur som helst. Stockholmspesten är en riktig höjdarbok. I sina bästa stunder är den riktigt obehaglig, intensiv och spännande. Mest av allt är jag väldigt glad över att det skrivs så många bra undergångshistorier i Sverige just nu. I mitt tycke kvalar Stockholmspesten in som en av de bästa.

 

 

Posted in Favoritfoton, Stockholmspesten | Comments Off on Your hands were raised up to the sky, and your mouth was covered in foam

Where secrets lie in the border fires, in the humming wires

Förresten, min novell “Avväpnandet” har släppts som ljudbok (ljudnovell?) och finns att köpa här! Den ingick till en början i antologin “13 svarta sagor om ond bråd död“, nu kan man alltså välja att lyssna på bara den om man vill det. Handling:

Annie arbetar med bevisföringen på Rättsmedicin, en kväll efter jobbet får hon ett chockerade besked som leder till att hon inser att det är dags att göra något åt alla dessa våldtäktsmän. Tillsammans med sin vän Cornelia, som vanligtvis stoppar upp djur, smider hon en märklig plan. I en avlägsen industrilokal utanför Stockholm kan Annie skrida till verket, med sig har hon skalpell, nål, tråd och en liten plastpåse.

 

Posted in 13 svarta sagor om ond bråd död, Antologier, Favoritfoton, Skrivande | Comments Off on Where secrets lie in the border fires, in the humming wires

She fell away, shed me like a skin

En utförlig intervju med mig angående undergång, neontights och eventuell pest, finns att läsa här på Tentakelmonster. Där finns frågor som t. ex.

Vad är det som lockar med att skriva om undergång och samhällets kollaps?

Svaret finns i frågan: undergång och kollaps. Det är ju oerhört spännande! Jag älskar att läsa dystopier och skildringar av apokalyps och postapokalyps, det är väl vetskapen om att alla civilisationer har en utmätt livslängd. De föds och de dukar under. Så har det varit genom hela mänsklighetens historia, inget är konstant, det är så verkligheten funkar. Låter kanske deppigt, men vi vet ju inte om vår civilisation har peakat än eller inte, kanske kommer det bara bli bättre i tusen år? Eller inte, kanske peakade vi på 80-talet ihop med jättestora frisyrer, Jenkatuggummi och neontights? Det beror väl på teknik, naturkatastrofer, smittor eller ekonomiska system. Men det är alltid spännande att fantisera, hur skulle allt kunna gå under? Går det långsamt? Händer det med en smäll? Hur blir det sen? Överlever vissa delar av samhället, hur kommer vi i så fall att börja om? Hur skulle det vara att leva i en stad som långsamt går under, lite mer dag för dag? Vad händer om elen slutar fungera, hur löser vi ett sånt problem? Det finns hur mycket som helst att spekulera i! Och på något sätt så är det väl alla våran gemensamma skräck – att allt vi tar för givet och känner oss trygga i: vardagsrutiner, familj, jobb och sociala tillställningar, en dag kan komma att rasa samman. Det finns ingen som undkommer det, det skrämmer i alla fall mig.
(…)

Såg även att Stockholmspesten fick ett fint betyg av Jennies boklista. Tackar!

 

          

Posted in Favoritfoton, Personligt, Skrivande, Stockholmspesten | Comments Off on She fell away, shed me like a skin

And shadow, you’re just a gallow that I hang my body from

Den första recensionen ramlade in idag, och den var riktigt bra, tackar! Finns att läsa här på Nej tack Zombies. Och jag håller med, skönt ändå att det inte regnat så mycket i sommar, om man tänker på alternativet.

“I vissa delar av boken är det verkligen svårt att försöka lägga ifrån sig den (boken). När jag dessutom en gång under läsningen satt på ett pendeltåg som stod still och togs ur trafik kändes den mer aktuell. Och utan att spoila allt för mycket går det ju att glädjas åt att det inte har regnat den här sommaren i alla fall.”

 

 


   

Posted in Favoritfoton, Stockholmspesten | Comments Off on And shadow, you’re just a gallow that I hang my body from

I’ve seen your trick of blood, your trap of fire, your ancient wound, your scarlet moon

Det här gick ju bra. Tack alla som kom och förgyllde min undergångsrelseasefest med er närvaro och ert bokköpande! Det blev en toppenkväll.

Jag fick dessutom den första fina läsarreaktionen mindre än 24 timmar efter att boken släpptes (!), måste vara någon form av rekord. Tack Karolina G som skrev “En toppen skräckis! Sträckläst! Köp och läs!“, jag är glad över att du tyckte om boken så mycket att du sträckläste den! Om du också läst boken och tyckte lika bra om den som nyss citerad, så får du gärna lämna ett omdöme på Goodreads. Vill du veta lite mer om innehållet, eller bara höra min röst för en gångs skull, så kan du titta på den här videon där jag läser baksidetexten.

Så, nu har Stockholmspesten flyttat hemifrån och jag låter den stå på egna ben och klara sig själv ute i landet. Så fort de små växter upp, nyss var den ju bara ett tiotal meningar i ett titellöst dokument i mitt ordbehandlingsprogram.

 

 

        

Posted in Favoritfoton, Stockholmspesten | Comments Off on I’ve seen your trick of blood, your trap of fire, your ancient wound, your scarlet moon

The river’s rising, muddy water taking back my home

Äntligen!

Nu slipper du smälta utomhus i hettan, frisk luft har ingen någonsin mått bra av. Ta din febriga kropp och lås in dig bland skuggorna, kryp in under sängen och läs “Stockholmspesten”. Det är dags att gotta sig i undergången, låta mig ta med dig in i förfallet och berätta om alla märkliga, mystiska saker som drabbar Stockholm och dess invånare!

Köp den från AdlibrisBokus eller till specialpris från Swedish Zombies egen nätbutik.

Här i Avesta tidning (och även i DT) finns en bra intervju med mig, där jag också listar mina topp 5 apokalypsböcker.

 

 

Posted in Stockholmspesten | Comments Off on The river’s rising, muddy water taking back my home

Leaking thru the cracks, down upon my face, ah catch’em in my mouth

Nu är det en vecka kvar. Allt är klart. Jag har fått mina ex till releasefesten och släpat hem dem från posten i hettan, så om de är helt skrynkliga av svett så är det bara en extra feature som är exklusiv för alla som köper sitt ex av mig nästa vecka. Bilder till marknadsföringen är fotade. Alla videos där jag presenterar boken är inspelade.  Intervjuer bokade. Tror det enda jag har kvar är att välja klänning. Så… kan det inte vara den 1 augusti snart, måste jag vänta en hel vecka nu?

Men, som tur är så har jag hittat två pärlor till böcker att läsa medan jag väntar. Den ena heter “Den håriga spegeln“, skriven av Karl Smuts. (Är så avis på att jag inte kom på den där perfekta pseudonymen först…) Den består av fragmentliknande noveller, väldigt korta, kanske 3-4 sidor på sin höjd. De är drömlika och surrealistiska, men väldigt fantasieggande. Jag tycker mycket om dem, perfekta att läsa en innan man somnar för natten så man kan drömma extra bra. Tyvärr är den slutsåld överallt och verkar svår att få tag i. Om någon någonsin hittar ett ex så köp det och sälj det till mig!

Den andra boken är också en novellsamling, men med lite mer konventionella noveller. Men med det inte sagt att de är mediokra eller vanliga på något sätt. Boken heter “Det vi förlorade i elden“, skriven av Mariana Enriquez, och är oerhört spännande och intressant.  (men läs inte något om den innan, det förstör överraskningarna i novellerna lite) Även novellerna i den här boken har surrealistiska inslag, om än ganska dolda. De olika historierna avslöjar precis så mycket som läsaren behöver, vilket gör dem spännande att läsa. Det är också fullt av obehagliga detaljer, som man inte alls förväntar sig finna i en bok utanför skräckgenren. Det är som om Enriquez vet vad jag kommer bli mer nyfiken på, men eftersom det vore hemskt och lite fult att vilja ha obehagliga detaljer kommer jag inte förvänta mig att få några, men så bjuder hon mig på det ändå. Varje novells handling är helt omöjlig att förutspå vart den kommer att ta en och jag älskar verkligen sånt.

   

Posted in Boktips, Favoritfoton, Stockholmspesten | Comments Off on Leaking thru the cracks, down upon my face, ah catch’em in my mouth

Seems I’m sweeping up the ashes, of all my former fires

Rimliga fiktiva självhjälpsböcker ändå. Alternativt titlar på ens självbiografi. Vem vet.

Posted in Favoritfoton | Comments Off on Seems I’m sweeping up the ashes, of all my former fires

I listen to my juddering bones, the blood in my veins and the wind in my lungs

Jag har semester, är nyss hemkommen från sommarens fäbodvistelse, det är så skönt att kunna åka bort från stan då och då, komma ut på landet och få vara ifred och leva ett enklare liv. Speciellt eftersom tv:n började brinna efter bara några dagar i stugan (till dess försvar har den hängt med sen sextiotalet), och utan tv eller internet får man roa sig på andra vis (dvs. lyssna på radio, släppa ut katterna på grönbete, gå på promenader, äta mat, lyssna på djuren som ropar om nätterna, slå ihjäl mygg, titta på stjärnhimlen, gå barfota till dass i morgondaggen samt läsa böcker och gamla Starlet från åttiotalet). Egentligen exakt allt sånt en semester borde bestå av. Nu tillbaka i stan så skriver jag och är sommarförkyld och räknar dagar.

Det är mindre än en månad kvar till release nu, det börjar kännas. Alltid nervigt med sånt här, ska inte ens försöka mig på att sammanfatta alla känslor här, speciellt inte eftersom de varierar från timme till timme. Men nu är samtliga filer är inskickade, provtrycket har provtryckts och blev till belåtenhet. I kväll beställdes alla ex som ska säljas på releasefesten, de kommer anlända hem till mig i början av nästa vecka. Ska bli fint att hålla i dem, se hur ens tankar och fantasier antagit fast, fysisk form. Konstig grej det där… Det finns en facebooksida för Stockholmspesten också, för den som vill hålla sig uppdaterad. Jag fick en jättefin blurb (alltså det där ordet…) från skräckförfattaren Johannes Pinter, som fick äran att vara den första utomstående att läsa boken.

Alice i mindfucklandet. Sofia Albertsson är mörkrets drottning som låter våra svartblanka mardrömmar komma till liv i verklighetens krackeleringar.”

 

Posted in Favoritfoton, Personligt, Stockholmspesten | Comments Off on I listen to my juddering bones, the blood in my veins and the wind in my lungs