Jag håller på och läser en antologi, “Synd” heter den och den är modernism, kvinnliga författare som skriver om något så fruktansvärt, sett med dåtidens ögon, och troligtvis nutiden också, som kvinnoöden, nytänkande och kvinnoproblem, och den är fantastisk. Hur trötta är inte alla på Strindberg och mansmodernism? Jag har läst den till leda. “Synd” finns att läsa här, hela boken. Min favoritnovell är “Aurore Bunge”, men också “Herr och fru Berg” och “Phyrrusseger”.
– Varenda balnatt, fröken Märta, varenda dans har varit bränsle på elden. Och alla de erotiska fantasier –
– Som jag kvävt. Hon kunde höra råheten i sin egen stämma.
– Mycket riktigt – som ni ”kvävt”. Det är just det tokiga, det. Det har varit farliga segrar de där, fröken, – rent ödeläggande för en sådan fysik.Farliga, dyrköpta segrar – Pyrrhussegrar! Hon kunde räkna dem på fingrarne, nämna dem vid namn, dessa ”erotiska fantasier”, som hon väl betvungit, men i en kamp, som kostade all hennes livskraft. Och icke ens nu lämnade de henne i fred – in i döden förföljde de henne. För alla de nätter, då hon ännu med dansens feber i sina lemmar, hetsad av vinet och männens blickar, i brännande, sömnlös ångest timvis hade kastat sig på sitt läger. Och om morgonen hade hon stigit upp slapp och tung, utan en redig tanke i sitt huvud, nervös så att hon icke tålde höra ett steg.
Hela hennes ungdom, hela hennes liv – bara denna förtvivlans kamp, som absorberade alla hennes intressen, förslösade hennes intelligens och tvang henne att ständigt vara på vakt emot sig själv som mot en fiende. Det var denna eländiga försiktighet, vilken hon nu hatade som sin olycka, – detta tvetydiga surrogat för dygd, som samhället tvingar kvinnan att plåstra över alla sina känslor och alla sina intressen, ända tills hon blir ett färglöst, osjälvständigt kryp, som aldrig törs taga ett enda steg, utan att treva för sig med antenner – och alltid drager sig tillbaka.
Jag har läst mycket senaste veckorna, jag tror jag snittat 3 böcker i veckan, men som alltid så är det sällan jag hittar en bok som jag tycker om. Antingen är det fel på ämnet, på dramaturgin eller på språket. Jag önskar att jag inte var så kräsen så jag kunde njuta av massor av böcker, sådär som andra verkar göra. Å andra sidan kan jag skriva mina egna böcker, som är exakt så som jag tycker om, så jag får ägna mig åt det.
Nu är jag hemkommen från midsommarfirande i Dalarna, det var underbart som alltid. Det finns inget bättre för själen än alldeles för ljusa sommarnätter i fäboden, tystnaden på ängarna, den svarta skogen och bergen som känns som om de lägger mig i en trygg skål mellan sig. De tornar tryggt lika svarta som skogen runt deras fötter. Nu, tillbaka i stan tänker jag på att veckan efter midsommar förra året innehöll en sådan underbart horisontell ölkväll, jag tycker om att tänka på händelser som spelat roll (kanske stor, kanske mindre, kanske en otippad roll) i mitt liv och hur de har påverkat mig. Jag tycker om saker och människors före och efter, att jämföra mellan år, att återskapa händelsen i huvudet den dagen den hände. Hur det har förändrat mig och mitt sätt att tänka. Det finns några sådana händelser vilka jag håller kära och vårdar i minnet när det blir dags för deras jubileumsdagar, ett år, två år, tio år, mitt minne är gott, jag minns ibland hela konversationer, lukter, smaker, andras kläder, den där hyllan på väggen och vad som stod på den. Och alla känslor i kroppen just vid det tillfället. Allra mest känslor, men åter igen så antar jag att det är för att jag anstränger mig för att spara dem när de sker, och sen minns dem för att sedan kanske plocka fram dem och göra något av dem. Sprida dem över boksidor eller dagbokssidor.
Nu ligger jag på sängen och äter torkade fikon, det är inte ens en vecka kvar tills att jag flyttar, det kommer bli outsägbart underbart att få tillbaka alla mina saker, men framförallt: mina böcker. Åh, snart är ni i min ägo igen, kanske ska jag fira vårt återförenande med att läsa om alla mina favoriter.
