And I’ll scatter them into the sea

Utanför fönstret regnar det och snöar det. Dagarna flyer ihop till veckor. Hur kan det kännas som om vintern aldrig kom men ändå aldrig tar slut?

I veckan åker jag och den lilla upp till Dalarna. Jag är så trött på staden, jag längtar upp till fäboden, till skogen och lugnet. Men än är det inte dags. Jag får stå ut en månad till bland alla hus och gator och bilar och tunnelbanor. Februari var hemsk, jag har aldrig varit sjuk så många dagar under en och samma månad i hela mitt liv. Arbetet med romanen fortgår, arbetet med novellsamlingen fortgår. Jag längtar så mycket efter ljusa sommarnätter och varma dagar.

This entry was posted in Favoritfoton, Personligt. Bookmark the permalink.

Comments are closed.