I kväll satt jag på en uteservering och drack öl med min vän. För första gången sen mars. Jag har verkligen längtat efter det och den här kvällen var ljummen och vacker, det luktade till och med kaprifol.
Vi pratade om Rothchilds surrealistbal, som ägde rum i slottet Chateau de Ferrières 1972, och hur gärna vi skulle velat varit inbjudna. Till och med Dalí var där.
När gästerna anlände var framsidan av slottet upplyst i rött som om det stod i brand. Längs entrétrappan stod slottspersonalen utklädda till katter, åmade sig mot varandra och låtsades somna. Vid ankomsten leddes gästerna till en labyrint, som var en intensiv teaterupplevelse i en skog av spindelnät, full av mörka överraskningar. Och om en gäst gick vilse, kunde denne ringa en katt för att få hjälp.
