I min väntan på att klockan ska gå och tiden inte ska tynga ner mig ikväll så kan jag lägga upp den andra akvareller som tillverkades under sotiga orgier, svettiga getter och eld.
Eller jag vet inte. Jag kanske bara låg i sängen och såsade hela dagen och målade, men sanningen tråkar ju alltid ut mig. Läs det ovan och strunta i det här så verkar jag mer dekadent.
Nu ska jag ägna mig åt att göra två stycken av den förra, då jag fick två beställningar. Hurra!
Efter att ha tittat på Kobras avsnitt om ockulta symboler och efter att ha ägnat mycket tid åt att titta på/lägga upp sjuttiotalsockulta bilder på min Tumblr så fick jag inspiration till att göra lite akvareller. Jag gjorde två, här är den första:
En skiss.
En tuschskiss…skiss-ish. Som vanligt ändrar jag och donar medan jag tecknar, jag är sämst på att försöka hålla mig till en plan. Det blir ju så… tråkigt då!
Ett slutresultat! Och ja, såklart att jag ändrade en hel del från tuschstadiet. Det blev ju lite mer schvung i den jämfört med mina andra krokiakvareller! Man blir ju extra glad av att alla vackra ryska bokstäver ser ut som märkliga/ockulta/magiska tecken i sig själva. Åh, hur kan de vara så vackra? (Obs 1. jag lade alla skuggor på kvinnorna helt utefter rena chansningar, är mycket nöjd med resultatet!) (Obs 2. orka sitta och redigera i Photoshop så att inga gråa skuggor finns kvar på papperet. Det är vitt, okej?)
Jag har målat jättemycket fint, men det får ni inte se för sladden till min internetmaskin/data/dator har gått sönder. Den fräste åt mig sen slutade den fungera.
Här är en del av vad jag ägnat mig åt att studera, som källmaterial till teckningarna/målningarna. Återkommer när ny sladd tagit sig hem till mig via posten.
Jag var på Thielska Galleriet i söndags, det var en bra dag för söndagsutflykt. Solen sken på Djurgården och det var allmänt vårigt efter den plötsliga lilla istiden och permafrosten som slog till i lördags.
Det var en väldigt bra utställning också! Eugène Jansson är en av mina Svenska favoritkonstnärer, jag älskar hur han målar med så synliga och grova penseldrag. Han modellerar fram tavlan med hjälp av dem, visar riktningar och former på ett väldigt ovanligt, men snyggt sätt. Allt blir så… van Gogh-igt!
Och han har så fina blå nyanser i sina tavlor (han kallas ju för blåmålaren), och så många mörka gator, gränder och stadsvyer. Jag gillart!
Den här tavlan är en av mina favoriter, jag gillar hur mannens stjärt visar hur han lägger tyngden på ena benet. Nästan överdrivna positioner på modeller/människor i tavlor, så man verkligen ser hur de lägger sin tyngd på en kroppsdel är något jag tycker mycket om. Det finns inget tråkigare än en modell som bara står rakt upp och ner och hänger med armarna. Jag tycker också om den lilla detaljen med örat som solen skiner genom så det blir helt rött, på mannen som ligger ner. Det blir sådär rött som öron blir när solen skiner genom dem.
Så skynda dit nu och titta på dem! Dels för att de är mycket vackra, dels för att det finns fina Munch-tavlor där också, och dels för att Thielska är ett sånt underbart fint hus med massor av små rum, trappor och dörrar och gångar!
När en av ens favoritförfattare/serietecknare ger en komplimanger för ens måleri och vill köpa en tavla – DEN känslan!
Woo!
Sådär, nu är jag klar!
Jag knäppte fotot i dagsljus och det gjorde det blå helt… neonblått! Se här nedanför, såhär såg det ut innan jag redigerade bilden så den ser mer ut som tavlan faktiskt ser ut. I verkligheten.
Ja, det sticker ju onekligen lite i ögonen. Jag vet inte riktigt varför min kamera bestämde sig för att ha färgfest, men sådär ser den alltså inte riktigt ut. Inte det blå i alla fall, det ockrafärgade är ju likt. (Nej, jag blir aldrig klok på kameror… de vill inte samarbeta med mina tavlor helt enkelt.)
Såhär blev den efter lite redigering mot det mer naturtrogna;
Eller jag vet inte, den ser lite mörkare ut på vänstra sidan än vad den är egentligen, och den ser lite snedare ut än vad den är i verkligheten… HMMM. Nu tänker ju du “Jaha, du har målat nåt skit och sen skyller du på kameran bara för att du inte kan stå för att du målar neontavlor som är helt sena och vinda“. Ja – exakt så är det! April april! Egentligen målar jag bara fantasydrakar och indianer, sen fotar jag det snett och sen photoshopar jag om det, dåligt, så det ser ut som här ovanför.
Okej; nej. Det är inte så. Inte riktigt. Jag får väl bevisa det med någon storslagen utställning när någon känner att det är dags att visa upp mina tavlor, men fram tills dess kanske jag målar skit och bara ljuger ihop allt i photoshop – vad vet ni!? Ha!
…och det vart ljus.
I form av fina små gatulampor. Och en fixad himmel. Och bättre kontraster på husen i bakgrunden. Nu är det mest smådetaljer och lite tidningspapper som skall dit och sen: BOOM! (Boom så som i “klar” inte så som i att jag spränger tavlan i luften).
Ett inte så stort steg för något mer. Så, kära läsare: det har skett en mindre förändring. Jag har pillrat med den stora skorstenen, kontraster mestadels, och lite med bakgrunden. Det var allt.
… och det vart mark.
Ja, så lätt har vissa för oss att göra mark. Eller om man ser det som jag: att måla bruna fyrkanter med lite olika nyanser i. Tusen nyanser av brunt. Igen. Det reflekteras väldigt i ljuset, men det är ju bra. Det betyder att jag kladdat på bra med färg och inte snålmålat nåt. Här skan’t va nå snålmålseri! Jag vill få bort det grönaktiga ur himlen och få till en mer ljus, hm, vårdag! Det blir nästa steg. Men jag lyckades smyga in några små hustak i bakgrunden.
Eftersom jag själv älskar att studera hur andras tavlor växer fram och hur de jobbar, så tänker jag mig såklart att du också gör det. Därför sätter jag ihop alla bilder på hur Blå söder blev till, bild för bild. Varsågod!
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
