The night had been a giant, dribbling and pacing 

Det här är ju magiskt fint. Böcker som Isobelle Ouzman har skurit och målat i och gjort konstverk av. Fler bilder och info finns på hennes hemsida

Posted in Inspiration, Konst | Comments Off on The night had been a giant, dribbling and pacing 

Your sleeping limbs, your foreign hymns, your midnight cries

Jag var med i en tävling! Det gick bra.
Min novell De tre förlista är en av novellerna som blev antagna till den antologin “Tjugo sällsamma berättelser jag fann i en garderob” av Catoblepas förlag. Alla novellerna är inspirerande av utvalda historiska föremål från Göteborgs stadsmuseum.

Min novell inspirerades av en sjuksköterskeklänning från ca 1915. Det var en ovanligt svår tävling då bidraget bara fick vara 5000 tecken långt (ett och ett halvt A4). Det är få tecken att röra sig med när man vill få in en början, några karaktärer, en handling, kanske en twist och lite miljö och dialog. Jag satt och bytte ut långa ord mot lite kortare, bara för att få plats med något ord till. Novellen slutade på 4983 tecken. Nåväl, jag blev nöjd och det verkade domarna bli också! Hurra! Återkommer med mer info när boken har ett releasedatum.

Antologin innehåller följande noveller:
Minnenas dans av Paula Törnqvist
De tre förlista av Sofia Albertsson
Mammas krokodilskor av Erika Johansson
Det vackraste huset i Änggården av Tora Wall
Aquanaut av Saga Stigsdotter
Siden och annat otyg av Karin Skarin
Med oss får du alltid dansa av Johan Palmér
1917: Leverans av Emelie Beijer
Fingeravtryck av Elin Olausson
Resenären av Frida Gråsjö
Tiden; knappar; in av Marie Metso
Johanna av Erik Edsbagge Engström
Annabeth av Camilla Lindberg Ingasdotter
Mörker av Hanna Olsson Drammeh
Sommarens sfärer av Karl Karlsson
Underverken av Emma Axberg
Klänningen av Irene Kimanius
Idas sund av Rikard Slapak
Papegojan och damen av Elisabeth Magnusson Rune
Inlåst av Lovisa Qvarfort Wistrand

Posted in Antologier, Skrivande | Comments Off on Your sleeping limbs, your foreign hymns, your midnight cries

I been digging in the frozen ground

London Zoo och Oregon Zoo delar röntgenbilder på sina djur och bilderna är helt fantastiska. Mina favoriter är bäversvansen, bältdjuret och fladdermusen.

~

Ron Miller, ex anställd på NASA, skapade bilder som visar hur natthimlen skulle se ut om månen ersattes av andra planeter i solsystemet.

  1. Månen (originalfotot)
  2. Neptunus
  3. Jupiter
  4. Mars
  5. Uranus
  6. Merkurius
  7. Saturnus
  8. Venus
Posted in Inspiration | Comments Off on I been digging in the frozen ground

Carbed apart the madness that I stumbled from

Vill tipsa om skräckserien “Kingdom” som finns på Netflix! Jag älskar som bekant smittor, och här är det en smitta som sprider sig i medeltida Korea. Man får följa kronprinsen, en rättskaffens man, och en brokig skara personer som följer med honom på jakt efter att hindra smittan, hitta eventuellt botemedel, undkomma den maktgalna drottningens familj osv. Allting är oerhört välgjort (misstänker att allt är historiskt korrekt ner till minsta knapp), bra intriger, vackra miljöer och kläder, snygga stridsscener och slagsmålsscener såklart, bra karaktärer och manus. (Plus en subtil, icke amerikanskt överdriven humor jag tycker mycket om) Spännande och snygg!

Jag har äntligen börjat arbeta med novellsamlingen, den måste skrivas om grundligt. Det är märkligt hur mycket man utvecklas av att skriva en roman, men före och efter pesten är verkligen som natt och dag. Det går i alla fall snabbare än vad jag trodde, jag har börjat lära mig att redigera text utan att vara sentimental. Skönt. Har dessutom kommit på en bra titel – det brukar annars vara ett av de svåraste momenten.

Posted in Favoritfoton, Filmtips, Skrivande | Comments Off on Carbed apart the madness that I stumbled from

From her to eternity

Varje februari uppmärksammas kvinnliga skräckskapare. Bibliotekarien Tommy Bildström har gjort en lista med sina favoritböcker. Stockholmspesten är med! Det är kul att se så många böcker skrivna av skräcksystrar vilka, liksom jag, ingår i nätverket Vagina Dentata – Sveriges otäckaste kvinnor.

Här är en intervju med min kollega, Madeleine Bäck, där hon pratar om Vagina Dentata och vikten av att uppmärksamma kvinnliga skräckskapare, vilka tyvärr lätt verkar försvinna bakom de manliga. Same old, osv. Jag har till exempel bara senaste månaden fått “rådet” att skriva mindre som mig själv och mer som två kända manliga svenska skräckförfattare – för att bli bättre. Tillåt mig att zzz… (Tre gånger, från helt olika håll har jag fått detta ovärderliga och fantastiska råd.) “Tack” men nej tack, jag skriver som mig, skulle jag försöka skriva som någon annan skulle det inte finnas någon mening med att skriva. Nåväl, tillbaka till intervjun: läs den och gotta dig alla bra skräcktips!

Posted in Boktips, Favoritfoton, Feminism, Stockholmspesten | Comments Off on From her to eternity

And his shadow learned to love his little darks

Evig inspiration: gamla ryska illustrationer till folksagor och sagoböcker.

Posted in Favoritfoton, Inspiration, Konst | Comments Off on And his shadow learned to love his little darks

They climb the hill out of its belly

Akvareller som är till salu, 400 kr styck. Kontakta mig om du vill köpa.

View this post on Instagram

These are all for sale, 400 kr/40$ each.

A post shared by Sofia Albertsson (@third_of_five) on

Posted in Konst | Comments Off on They climb the hill out of its belly

The airborne starlings circle, over the frozen fields

Bokade just en resa till Prag. Äntligen! Jag har velat åka dit i många år, men aldrig fått tummen ur. Det verkar finnas hur mycket spännande/läskigt/äckligt/konstigt/vackert som helst där! Du vet säkert vilken kyrka som kommer besökas, men Prag verkar vara så mycket mer obskyrt än bara benhuset i Sedlec. Har kollat upp en massa grejer på min favoritsida inför resor: Atlas Obscura. Där finns allt man vill se och alla ställen man vill besöka i varje stad. Jag söker alltid på staden vi ska åka till där för att inte missa något viktigt. Så, nu har jag gjort en lång lista att pricka av. Om du har ett tips som du tror att jag skulle uppskatta så berätta!

Posted in Favoritfoton, Personligt, Resor | Comments Off on The airborne starlings circle, over the frozen fields

The whipping mane, the pickled eye

Efter att ha läst den tusende artikeln om vegetarisk kost så lessnade jag ur helt idag. (Okej, lessnade ur för 10 år sen, men behövde skriva av mig nu) I vanlig ordning pratar nån kostrådgivare om att man ska äta sallad och saknar man kött så kan man “strö på lite salta frön och nötter på maten“. Va? Vem äter så? Sitter folk på riktigt och strör salta frön på sin mat mitt i vardagsstöket? Det har aldrig hänt mig.

Jag förvånas gång på gång över varför vegetarisk mat 1.) beskrivs som sallad på olika sätt, typ “Vill du inte äta julskinka, griljera en tomat istället, jättegott!“. Nej. Det är inte alls jättegott. Och det har inget med julskinka att göra. Ingen blir mätt på skiten heller.
Eller 2.) så är vegetarisk mat något konstigt komplicerat som typ “Idag efter jobbet när du är skittrött ska du ställa dig och koka fjorton olika sorters utrotningshotade quinoa från Himalaya och till det ska du stånka din egen kikärtskorv i tre timmar för världen går under om du köper färdig vegokorv.” Jag blev trött och tappade livslusten bara av att skriva den där meningen.

Man kan ju tro att det är Gurkmannen, du vet det där universalsnillet som tror att vegos äter 18 kg gurka per dag för att överleva, som är informationsspridare för vegomat.

Tro fan att folk inte orkar käka vegomat, det verkar ju skitdrygt och äckligt.

Jag slutade äta djur nån gång 1995, då gick jag i högstadiet och fick stekta morötter i hamburgarbrödet när alla andra fick kötthamburgare. Det är ju sorgligt och inte näringsrikt alls, och lite tokroligt att tänka tillbaka på nu. Men det riktigt sorgliga är väl att alla tidningar och tv-programs uppfattning om vegomat verkar ha stannat kvar där, i 1995 års skolkök i Åvestadalsskolan i Avesta kommun. Trots att vegoköttvärlden har expanderat enormt mycket bara de senaste åren.

Varför kan vi inte prata om vegetarisk husmanskost istället?
Så vanligt folk, som är trötta efter jobbet, har andra vardagsbestyr än att rosta och salta frön i stekpannan en tisdagseftermiddag när magen skriker och man bara vill bli mätt på något gott, kan laga vegomat? Jag tänkte ett tag att jag kan ju bara starta en matblogg, ta alla recept från typ ICA eller Köket och byta ut köttet mot vegokött för att visa hur enkelt det är med vegohusman. Men jag orkar inte, då kan jag ju lika gärna lägga den tiden på att rosta frön till min komplicerade supersallad…

Så nu skriver jag ett INSPIRERANDE inlägg här istället.
Och till alla vegos som gråter inombords så fort man nämner sojakött, Quorn, Seitan, Oumph och liknande halvfabrikat, sluta läs nu. Och sluta vara så outhärdligt pretentiösa, ni får oss andra vegos att framstå som lika jobbiga. Det är ingen köttätare som gnäller på andra köttätare när dom köper färdig korv, färdiga köttbullar, schnitzlar osv. Ingen skulle ens komma på tanken. Vill du göra all din mat från grunden, kul för dig, inget fel med det, men alla orkar inte med sånt och vet du vad? Man dör inte av näringsbrist för det. Jag har som sagt varit (lakto-ovo) vego sen 1995 och pga diabetes kollar min läkare mina blodvärden var tredje månad och jag har aldrig haft brist på något. Trots att jag ätit halvfabrikat i 24 år. Ja, där ser man, det kanske inte är livsnödvändigt med den där egenstånkade kikärtskorven ändå.

Jaha, men vad äter du då, sitter du bara och suger på en sojakorv hela dagarna eller? Hur nyttigt är det då?
I wish. Nej, okej. Hemma hos oss äter vi varierat men aldrig avancerat, eftersom jag inte tycker det är särskilt kul att laga mat. Men jag är bra på att laga god mat. Och jag gillar att äta mat.

“Men varför ska du hålla på med låtsaskött om du är vego och hatar kött då?”
Alla har sina anledningar till att vara vego. Vissa gillar inte smaken av kött. Jag gillar smaken av kött, den har jag absolut inget emot. Det är vad kött är gjort av som jag inte tycker om. Skulle kunna skriva en mil om alla olika anledningar jag har till att inte äta kött (etiska skäl, hälsoskäl, miljöskäl osv), men nu ska det här inlägget inte handla om det.

“Men vegokött är ju så dyyyyrt, jag blir r-u-i-n-e-r-a-d om jag inte köper min avskrädesbiff från Köttmenestan på andra sidan jordklotet”
Ja, vegokött kostar pengar, men det gör ju djurkött också. Kostar djurköttet knapp några pengar alls så borde du nog överväga att inte äta det, för det är nog inte så bra då. Vill du inte lägga pengar på vegokött så finns ju alltid de där salta fröna och den egenstånkade kikärtskorven också. Dessutom har de olika butikskedjorna börjat tillverka eget vegokött som är i en helt ok prisklass.

“Men ge exempel på vad du äter som är så himla husmanskost då.”
Okej! Egentligen är det bara att ta vilken maträtt som helst och byta ut köttet mot vegokött, och så är det klart.

Låt mig ge några (lite fördummande) exempel på husman/vardagsmat:
Tjockpannkaka med bacon (byt ut djurbacon mot vegobacon)
Korvstroganoff (byt ut djurkorven mot vegokorv)
Gulasch
(byt ut djurbitarna mot vegobitar)
Ärtsoppa med fläsk (byt ut grisbitarna mot vegobacon)
Potatisgratäng med köttfärs (byt ut djurfärsen mot vegofärs)
Spaghetti med köttfärssås (byt ut djurfärsen mot vegofärs)
Lasagne (byt ut djurfärsen mot vegofärs)
Köttbullar med potatis och brunsås (byt ut djurköttbullarna mot vegoköttbullar)
Pannkaka med sylt (…)
Tacos (byt ut djurfärsen mot vegofärs)
Hamburgare (byt ut djurhamburgaren mot vegohamburgare)
Kroppkakor (byt ut grisbitarna mot vegobacon eller vegokött)
Stekt falukorv och stuvade makaroner (byt ut djurfalukorven mot vegofalukorv)
Schnitzel med stekt potatis och surkål (byt ut djurschnitzeln mot vegoschnitzel eller panera en vegofilé)
Pyttipanna (byt ut alla djurbitar mot rester av vegokött du har hemma)
Korv och potatismos med stekt lök (byt ut djurkorven mot vegokorv)

… och så vidare. Du fattar. Det är väl inte så svårt? Och inte är det konstigt eller komplicerat heller.

Är det jul? Har du ett julbord? Ingen panik. Köp hem din vanliga rödbetssallad, sötstarka senap, rödkål, lite vegokorvar, rulla några vegoköttbullar av formbar vegofärs, köp hem lite vegoskinka, ha i lite tång (köp det där svarta grejset man har runt sushi och smula ner) i en potatisgratäng så får du en fiskig och salt Jansonssmak. Upprepa vid Påsk.

Tips för godare vegomat!

* Köp hem Liquid Smoke för att få till en god köttig smak i grytor och liknande! Även god att ha i omeletter för en matigare smak. Älskar Liquid Smoke, finns i alla livsmedelsbutiker.

* Santa Marias “Paprika smoked” och “BBQ & Grill – Mesquite“. Så goda kryddor! Speciellt på rotfrukter/potatis du har i ugnen. Mums.

* Buljong! Underskatta aldrig vikten av buljong, utan den blir all mat så platt och tråkig.

* Var inte rädd för att krydda vegokött. På’t bara. Det funkar precis som djurkött – kryddar man det inte kommer det inte heller smaka något. Ta vad du har hemma! Jag har stekt vegobitar i sötsur chilisås i brist på annat, det blev jättegott! Ha på soja eller hacka ner lök och ha i grädde – det räddar det mesta. Har du nån bbq-glaze över från sommarens grillning? Blanda med vatten och stek vegokött i det! Marinera vegofiléer på samma sätt du skulle gjort med djurkött. Gör inte vegokött till något omöjligt och konstigt, prova dig fram med dina favoritkryddor.

Lycka till!


Posted in Personligt | Comments Off on The whipping mane, the pickled eye

Something’s gotten hold of my heart, keeping my soul and my senses apart

Nu till något gulligare: Sixten och Tora.

Sixten var den av våra tre katter som upptäckte att jag var gravid och verkade förstå vad det innebar. Så snart han insett det så tog han anställning som min personliga säkerhetsvakt. Han sov bredvid mig varje natt, även om jag var stor som ett hus och nästan mosade honom flera gånger när jag försökte vända på mig i sängen. Han var alltid i min närhet och såg till att allt verkade okej.

Den dagen vi kom hem från BB var de andra två katterna, Larry och Sigge, avvaktande och tyckte att Tora verkade opålitlig och potentiellt livsfarlig. Sixten gick däremot direkt fram till henne, nosade grundligt, satte sig bredvid henne och sen dess har han inte lämnat hennes sida. Han sa upp sig från tjänsten som min säkerhetsvakt och tog anställning hos Tora. Jag hade ingen aning om att han var så barnkär, förvisso har vi sällan barn på besök, och det kanske blir annorlunda om det tillkommer ett barn i familjen. Men det är fint att se honom så glad och nöjd, som om han har fått det viktigaste uppdraget någonsin.

När Tora vaknat på morgonen väcker han oss så vi kan ge henne mat. Om hon gråter så springer han och hämtar oss om vi inte har märkt det (vilket vi alltid har, så då stressar han oss och påkallar vår uppmärksamhet istället). När hon skriker, och det vet alla är inget trevligt ljud, så sitter han Bredvid henne (med sin känsliga katthörsel) och kurrar för att lugna och trösta.

Och en natt, när hon hade blivit lite förkyld och täppt i näsan så låg han och vaktade henne. Han gick iväg för att äta lite, men halvvägs la han märke till att hon andades oregelbundet (så som spädbarn gör) och inte tog ett andetag på några sekunder – vände om – hoppade upp i sängen och sprang i panik fram till henne och petade på hennes bröst! Jag visste inte att katter kunde bry sig om barn så mycket. Sixten är verkligen en liten beskyddare.

I morse hade hon frukostbjörnsällskap.
Sällskap i sängen när jag sitter och skriver (och uppenbarligen gör ett dåligt övervakningsjobb).
Skyddsbjörn som vakar när hon sover.
Den där natten hon var sjuk och behövde en björnsjuksköterska.
Viktigt med ett bra utkikstorn.
Vyn ovanför mig när…
…Tora ligger och sover på min mage.
En av de allra första nätterna hemma, Sixten var ny på jobbet men verkade redan ha massor av rutin.
Några minuter efter att jag spelat in filmen somnade han på jobbet och ramlade ner i sängen. Det tar tydligen även på björnars krafter att vara småbarnsföräldrar.
Den vanliga utkiksposten.
Här är hans lycka gjord – Tora upptäckte hans existens! Hon har ju varit så liten fram till nu, så hon har inte uppfattat så mycket av världen runt om henne. Men nu fick hon syn på Sixten och gör glädjetjut när hon rör vid honom och känner hur mjuk och skön han är. Trots den kassa motoriken så ligger Sixten kvar och spinner nöjt, även om det inte ser så skönt ut att bli klappad av en sån där liten förvirrad hand. Det verkade inte störa honom. Efteråt låg han och knep med ögonen och spann hur länge som helst.

Jag ser verkligen fram emot att se hur deras relation utvecklas. Jag hade ju en katt som jag växte upp med och som jag älskade över allt annat, Snobben. Han hade oändligt tålamod med mig, för han visste att jag var liten och klantig och nypig. Det gjorde inget. Vi var bästa vänner i 18 år.

Jag hoppas att Sixten blir en sån katt för Tora, för det är verkligen det allra finaste att växa upp med ett djur som älskar en helt förbehållslöst och som har överseende med en för att man är liten.

Ikväll är jag ensam hemma, resten av familjen är i Uppsala hos farmor och farfar, Sixten märkte att Tora inte kom hem med mig och har ylat ledset. Nu ligger han vid ytterdörren och väntar på att hon ska komma hem.

Posted in Mina foton, Personligt | Comments Off on Something’s gotten hold of my heart, keeping my soul and my senses apart