If you want a taste of madness, you’ll have to wait in line

Titta vad jag hittade – en lustig viktoriansk lek som innefattar Rorschachtestliknande kluttar. Jag som älskar Rorschachtest! Folk förr, inte bara illaluktande fyllbultar i vackra kläder, de satt även och rimmade och kom på små historier om bläckplumpar de gjort. Rimligt tidsfördriv! Kommer komma förberedd med en hög Rorschach under armen på nästa fest. (och troligtvis sitta ensam i ett hörn och pyssla med det hela kvällen/natten, men är inte heller känd för att vara festens höjdpunkt så har inget att leva upp till.)

“Before the “Rorschach Test” became a household term, there was the Victorian game of Gobolinks, which used inkblots to inspire eerily imaginative poems based on the random chaos of ink dripped on paper.

Technically known as klecksography, inkblot art got its start back in the 1700s. German poet and physician Justinus Kerner is generally credited with innovating the form after he began accidentally dropping ink blots on his papers as his eyesight failed. Seeing them as more than just sloppy mistakes, he would fold the paper and create a single mirrored form, which he would then interpret and add to, ending up with illustrations he would then pair with his poetry.”

Kommer komma förberedd med en hög Rorschach under armen på nästa fest. (och troligtvis sitta ensam i ett hörn och pyssla med det hela kvällen/natten, men är inte heller känd för att vara festens höjdpunkt så har inget att leva upp till.)

Posted in Inspiration, Konst, Sunt förnuft | Leave a comment

It is for she that the cherry bleeds, that the moon is steeped in milk and blood

Om du inte sett nya Twin Peaks och är rädd för spoilers/gnäll så: varning.

Jag har verkligen försökt nu. Jag VILL verkligen att det ska vara bra. Men det är ju inte bra. Känns som en serie random scener vilka inte direkt har något med varandra att göra. Och alla spelar över så väldigt mycket.

Det jag tyckte om med gamla TP var ju att det var en instängd, nästa klaustrofobisk, känsla i den lilla stan, folk var på sina egna små sätt, vissa normala andra mer eller mindre märkliga. Men även de märkliga hade ju normala sidor och betedde sig normalt emellanåt. Rätt som det var hände något jättekonstigt eller lite mystiskt och så blev man glad och nyfiken. Det var det bra. Inget av det är kvar. Handlingen utspelar sig knappt i TP, ingen är normal, alla är helt tokiga och mest skriker toksaker eller håller långa, tradiga monologer helt utan relevans. Och det är mystiska och konstiga saker hela tiden, så gott som hela tiden. Inget av småstadslivet skildras alls. Och vad är dealen med öknen? Minns ingen vad som händer med Arkiv X när de flyttade från de stora, höstiga skogarna i norr till öknen i söder? Allt blev 100% sämre! Antar att alla märkliga personer som inte har någon koppling till varandra, på alla dessa platser som inte har någon koppling till varandra, kanske kommer få någon förklaring. Sen. Men då har väl de flesta redan tröttnat och börjat titta på någon bra serie, som t.ex. The Handmaids Tale, som verkligen kryper in under huden på en och skrämmer ihjäl en, eller The Expanse som är så välgjord och intrikat att man måste koncentrera sig, eller The Keepers som är lika konstig och obehaglig som första TP-säsongen. Sorry not sorry.

 

 

Posted in Favoritfoton, Personligt, Sunt förnuft | Leave a comment

I know a river where we can dream, it will swell up burst it’s banks

Förra veckan fick jag veta att “Den plötsliga dörren” ska bli ljudbok. Så trevligt. Är nyfiken på vem som kommer läsa den och hur dennes röst låter. På en föreläsning för flera år sedan, var det en skådespelerska som läste upp ett stycke hon valt själv ur boken. Det var märkligt att höra någon annan läsa ord och meningar som jag har skrivit, hon fick det att låta på ett helt annat sätt. Men jag tyckte om det.

Just nu försöker jag njuta av lugnet i maj. Juni kommer vara så fullspäckad av saker att göra att jag kommer sova hela juli. Min inre pensionär, som vill dela upp saker att göra per vecka istället för per dag som verkar vara det vanligare. Vem orkar göra flera saker i veckan? Jag hinner skriva lite på måndag kväll, sen jobbar jag, och så skriver jag lite på torsdag natt och kanske umgås med någon på lördag kväll, sen är det ju måndag igen. Jag kommer aldrig att förstå mig på andra människors hektiska vardagsliv. Ser fram emot sextimmarsresan med tåg på torsdag, det var längesedan jag åkte tåg längre bort än hem till Dalom.

Posted in Den plötsliga dörren, Favoritfoton | Leave a comment

Their grizzled faces like dying moons, still dirty from the digging done

Alltid lika fin känsla när man håller något i handen som man har skrivit. Att tanken har tagit fast form. Och framför allt att andra får läsa att man fantiserat ihop. Jag fick mitt exemplar av antologin “13 svarta sagor om ond bråd död” i dag, där finns min novell “Avväpnandet” med. Bland andra väldigt välskrivna och bra noveller från tolv andra författare, ingen nämnd ingen glömd. Alla med temat hyllning till 80-talsskräckfilmer, alla med kvinnlig protagonist eller skurk. Min novell handlar om rape revenge, ett ämne som alltid legat mig varmt om hjärtat. Samt hur fint det är att ha en vän som är taxidermist och vet hur man använder salt. Huvudpersonerna är inspirerade av mina vänner Carolina och Andrea, båda lika hänsynslösa och hårda som dom är i verkligheten. Eller ok. Nästan i lika hårda och hänsynslösa i alla fall.

Så, köp den, roas av slafsig och bra skräck! Jonny har gjort ett gediget arbete som redaktör, det är så skönt när man känner att en redaktör tar ens text på allvar och lägger ner mycket tid på att det ska bli så bra som möjligt. 13 svarta sagor om ond bråd död finns att köpa på de vanliga ställena: Adlibris och Bokus. Ta in titt in på Swedish Zombies fina hemsida också, finns mer av skräckvaran där om någon får mersmak.

   

 

Posted in Antologier, Böcker, Favoritfoton, Feminism, Hurra, Personligt | Leave a comment

Your sleeping hands journey, the loiter

I går skrev jag i tio timmar, efter halva tiden gjorde jag ett avbrott för mat, sen ja, skrev jag. Fördelen med att envist vilja göra klart saker jag börjat med är väl att saker blir klara och jag är produktiv. Nackdelen är ju att det kanske inte är så bra att göra något i tio timmar, oavsett om det är roligt eller inte. Speciellt inte om man blir så koncentrerad att man glömmer bort allt annat, typ gå på toa, dricka någon form av vätska, blinka, osv. När jag var klar hade jag en enorm huvudvärk, trodde att jag bränt alla säkringar och skulle vakna upp och ha den kognitiva förmågan av ett ostron. Oklart om det stämde eller inte. Låg på riktigt med en kall, blöt handduk på huvudet och stirrade igenom tv:n igår kväll. I dag sov jag till elva, sov middag två timmar och nu är jag trött igen och planerar lägga mig för kvällen. Förlåt kära grå klump som är jag, om jag kunde massera dig eller ge dig ett varmt bad så skulle jag.

 

Posted in Favoritfoton, Personligt | Leave a comment

Run from the light, your eyes black like an animal

När jag var yngre så avskydde jag våren, den var bara urtvättad, grå och solkig. För varje år känner jag nu att jag tycker om den mer och mer, på samma sätt som jag tycker om blommor mer och mer. Det är något med hur naturen bara ligger och väntar, så tålmodigt, på det som den känner darra i jorden och luften.

Posted in Favoritfoton | Leave a comment

With legs like scissors and butcher’s knives, a tattooed breast and flaming eyes

Posted in Favoritfoton, Personligt | Leave a comment

There’s a place I know, where the train goes slow

De senaste två veckorna har jag skrivit en roman. Inte bara helt sådär, den fanns ju i min fantasi, i huvudet. Två veckor är tiden det tog att skriva ner allt kan man säga. Men jag upphör aldrig förvånas över att det finns så mycket där inuti. Hur kan jag ha haft 200 sidor bok i mitt huvud? Jag hade delvis tänkt ut vad som skulle hända och delvis lämnat det öppet för att inte begränsa mig. Det finns så många råd, att man måste planera sitt skrivande: det ska hända i det kapitlet, slutet kommer vara si, mitten så. Each to her own, men jag kan verkligen inte arbeta så, jag vet på ett ungefär, sen kommer det allt eftersom medan jag skriver. Jag brukar ha en framförhållning på ca två-tre meningar, låter det utveckla sig allt eftersom. Det är som om en film spelas upp och jag beskriver vad jag ser. Går sedan tillbaka i händelser och knyter ihop, planerar ledtrådar, skriver bakifrån, från mitten, lite i början, sen i slutet. Jag tänker mig att allt skapande fungerar ungefär så, även om jag till exempel inte förstår någonting om hur musik blir till. De musiker jag känner har försökt förklara men det är omöjligt för mig att förstå. Och därför också magiskt. (Vill därför inte heller försöka förstå det och förstöra det.) Är det så de som inte själva skriver känner inför litteratur?

Oavsett, så såg jag nyss den här intressanta och stillsamma dokumentären: Sök och du skall finna. Den handlar just den inre verkligheten och den yttre, grunden för allt skapande. (Jag hatar egentligen det där ordet, skapande. Låter oerhört svettigt att prata om) Att allting förutom naturen själv är sådant som en gång varit en del av någons inre liv och sedan förflyttats ut, som en bok till exempel. Som slutkläm kan jag säga att jag inte vet vart jag vill komma med detta. Det är intressant med skapande för det är lite magiskt och fint att få en inblick i en annan människas fantasivärld? Vi kan säga det. Men ja, så mycket för min arbetsmetod att bara skriva och se vart det leder… Låt mig aldrig bli någon form av skrivcoach eller livscoach. Kan dock överväga att bli kaoscoach.

 

 

Posted in Dokumentärer, Favoritfoton, Inspiration | Leave a comment

And the places that I’m dreaming of, do they dream only of me?

I och med ett nytt skrivprojekt, då ett förlag varit så oansvariga/underbara att erbjuda kontrakt i förväg, så har jag under min research för kommande roman helt snöat in på nummerstationer. Det finns en hel värld där ute, via radiovågor, och i koder och små märkliga melodier. Önskar mig The Conet Projekt i födelsedagspresent i år. (På riktigt, jag vill verkligen ha den där samlingen.) Har även blivit sugen på att spela Fallout III bara för att komma åt mysteriet med nummerstationen. Har du inte läst på om alla mystiska nummerstationer som sänder, varav vissa har sänt den femtiotalet andra började sända för bara några år sen, från olika ställen i världen, vissa från hemliga platser, så borde du göra det. Du hör ju själv att det är fantastiskt.

Posted in Favoritfoton, Inspiration | Leave a comment

She is the sum of yourself and your dream, climb her like a monument, step after step. She is solid.

Stötta varandra. Lär av varandra. Lyft fram varandra.

       

Posted in Favoritfoton, Feminism, Sunt förnuft | Leave a comment