The moon in the sky, like a dislodged crown

Önskelista varje år:

Posted in Favoritfoton, Inspiration, Personligt | Comments Off on The moon in the sky, like a dislodged crown

Wide black trees, and a field of froth

Posted in Favoritfoton | Comments Off on Wide black trees, and a field of froth

And no one saw the Carny go, the weeks flew by

Årets Halloweenfest var en trevlig tillställning! Känns som åratal sedan den förra, vilket var två år sedan tack vare pesten…

Jag hade ingen plan alls i år, dagen innan festen funderade jag fortfarande. Men tog till slut vad som fanns hemma: latex och decilitermått och byggde bölder av dessa två. Klistrade fast bölderna i små äckliga kluster. Sminkade röd infektion med läppstift och nekros med svart flytande ögonbrynspenna. Drog på mig en nunnedress som jag hade i garderoben Och det blev ju ett riktigt bra och sprickfärdigt vidrigt resultat, eller hur?

(I vanlig ordning är de flesta bilderna tagna av Mathias Rodstedt.)

Posted in Halloween | Comments Off on And no one saw the Carny go, the weeks flew by

The moon blinds my eye with opal cataracts, as I cut through the saw-mills and the stacks

Det pågår en Kickstarter här för två nya delar i skräckantologin “13 svarta sagor”, den borde du backa med lite pluring! De två nya böckerna heter “Övergivna platser” och “Rymdskräck“, jag är en av de författarna som bidragit med noveller till den senare. Ett fint sällskap jag lierat mig med, riktigt bra svenska skräckförfattare, skulle till och med säga de bästa: Cia Sigesgård, Jimmy Berestål, Kristina Hård, Helena Dahlgren, Johan Ring, E P Uggla, Marcus Stenberg, Love Kölle, Jenny Lundin, Katarina Emgård, Rikard Slapak, Frida Windelhed, Johannes Pinter, Anna-Karin Tellgren, Markus Sköld, Marie Metso, Mårten Dahlrot, Kristian Schultz, Lova Lovén, Åke Qvarfort, Joni Huttunen, Jonatan Olofsgård, Tomas Persson, Eira A Ekre och KG Johansson. (!) Sånt jävla dreamteam.

Jag har även varit redaktör för “Rymdskräck“, vilket såklart också var roligt och intressant. Kul också att se illustrationerna till alla noveller, Henrik Gallon och Åse Bergström har illustrerat varsin bok med 13 teckningar var. Daniel Gustavsson aka Skräpkulturbibliotekarien inleder med initierade och roliga förord. 

Novellen jag skrivit heter “Den döda himlakroppens inre” och handlar om två av mina favoritämnen: månen och ryssar. Läsaren får veta att radioaktiv strålning ökar på jorden, en grupp ryska kosmonauter skickas i hemlighet upp till månen. De vet inte vad för fasor som väntar på dem där, men de vet att raketen aldrig kommer återvända till jorden. Mänsklighetens fortlevnad står på spel. Lögnerna besättningen blivit matade med slås sönder av en av de få människor som vet vad som egentligen har hänt. Han är med ombord och beredd på det värsta – men det kommer ändå bli värre.

Väldigt ödesmättat, men det blir ju gärna så i rymden.

Så klicka dig nu till Kickstartern för att läsa mer om varje novell och mer om författarna som medverkar, samt om de olika paketen du kan köpa. Tack för att du backar svensk skräck!

Posted in Antologier, Boktips, Skrivande | Comments Off on The moon blinds my eye with opal cataracts, as I cut through the saw-mills and the stacks

Carbed apart the madness that I stumbled from

Det ramlar in några fina ord och recensioner om Benkvarnen än, trots att det snart gått ett år sedan den släpptes. Det gör mig så glad när fler upptäcker den och tycker om den. Förra veckan kom två fina recensioner. En från Ord i blodet som skriver att den är “ryslig och helt fantastisk”. Och en från Bookworm on the road som skriver såhär:

”Benkvarnen” av Sofia Albertsson är fristående fortsättningen på ”Stockholmspesten” som jag tipsat om på förra årets nedräkning. Jag gillar upplägget i ”Benkvarnen” där man får följa flera olika personer i deras kamp och upptäckter i den nya fasansfulla verkligheten efter ”Stockholmspesten” välskriven, detaljrik och ruskigt bra! Läs båda i följd bästa upplevelse

Posted in Benkvarnen | Comments Off on Carbed apart the madness that I stumbled from

She visits my grave, when the night winds wail

Istället för att delta, så säljer jag några av förra årets teckningar från Mab’s Drawlloween Club!

För er som inte vet vad det är, så är Mab Graves en konstnär på Instagram som vid varje oktober gör en lista på kusliga motiv, ett för varje dag i månaden, och sedan kan vem som helst delta, i vilket konstmedium man vill. Man taggar sina verk med #mabsdrawlloweenclub och kan på så sätt söka och se vad alla andra gjort och de kan se ens konst. Otippat kul! Folk är så duktiga.

Det var väldigt lärorikt att rita efter ett redan valt motiv och jag behövde verkligen damma av mina teckningsfärdigheter då jag inte tecknat på, ingen aning faktiskt, tio år? Mer? Hur som helst kunde man se vilka tekniker andra använde sig av, skuggning och så vidare.

Om jag minns rätt, motiv från vänter, översta raden: lagoon, mask, haunted, cryptid, puppet, apothecary, goblin, fur, skeleton, grave, gorgon, vampire.

Hade tänkt att delta i årets Drawlloween Club men har inte haft tid, och nu är månaden snart slut. Men siktar på att delta nästa år.

Posted in Inspiration, Konst | Comments Off on She visits my grave, when the night winds wail

While empires burn down, forever and ever

Posted in Favoritfoton | Comments Off on While empires burn down, forever and ever

Kall och underbar, låt tusen stjärnor blomma

Under de senaste veckorna har jag arbetat med att gör tre tuschteckningar av mina tre favoritbyggnader/ställen: Söder Mälarstrand i Stockholm, Hyttan i Avesta och Vasilijkatedralen i Moskva. “Här kommer natten” har jag döpt trion till, efter en av mina favoritlåtar som släppts under senare år. Att det blev just de tre kommer inte som någon överraskning för den som sett mina tidigare konstverk, dessa motiv är ständigt återkommande. Jag kan inte måla mig trött på dem, de är för vackra med alla sina tinnar och torn och egensinniga arkitektur.

Det går att köpa prints av dem: en print kostar 350 kr, två stycken 600 kr och alla tre för 900 kr. Printas på tjockare vitt papper 250 g, eller naturvitt tunnare 120 g, stl: A4. Alla är signerade.
Skicka mig ett mail om du också vill ha dem på väggen.

Posted in Konst | Comments Off on Kall och underbar, låt tusen stjärnor blomma

You’re one microscopic cog, in his catastrophic plan

Just nu är jag (benhård och sträng) redaktör åt Rikard Slapak och hans novellsamling “Nattskräck” som Swedish Zombie kommer ge ut.

Det är väldigt roligt och givande att vara redaktör och arbeta med texter som inte är ens egna. Man lär sig väldigt mycket, och man lär sig se på en text på många olika sätt. Språkligt, dramaturgiskt, logiken i berättelsen, eventuella frågetecken, karaktärer osv.

Tidigare har jag ju varit redaktör åt Frida Windelhed och hennes två skräckromaner “Rött universum” och “Järnvärld“, även det var roligt. Det är kul att arbeta med olika författare för det är så mycket i deras texter som skiljer sig åt, inte bara språk och handling.

Posted in Skrivande | Comments Off on You’re one microscopic cog, in his catastrophic plan

Into the woods, into the trees, where you move and shift

Det känns som hundra år sen, ändå är nio år inte mycket. Den här veckan så fyller min första skönlitterära bok, “Den plötsliga dörren”, nio år. Kanske känns det som så längesen för att jag hade skrivit på den i flera år, skickat fram och tillbaka till redaktören, jag minns att redigeringsarbetet var ett helvete. Samarbete, självinsikt, kompromisser samt att tänka om i nya banor var väldigt frånvarande i mitt yngre jag …

Till slut blev det ändå väldigt bra. Konstigt, men bra. Det är en samling märkliga noveller, jag är därför extra tacksam för att Vertigo trodde på manuset och gav ut det!

Att få skriva berättelser var min dröm länge. När jag gick i lågstadiet var jag duktig på att skriva och läsa, så jag och en klasskompis fick arbeta med extramaterial medan resten av klassen höll på med läroplansövningarna. När jag var klar med extramaterialet fick jag sitta i ett materialrum och rita. Kan själv tycka att jag kunde fått i uppgift att skriva en liten berättelse istället, för att uppmuntra skrivarglädjen som uppenbarligen redan fanns där.

På gymnasiet var jag oerhört pretentiös (jepp, hade till och med en mantel i svart samnet) och läste Nietzsche (nej, jag fattade inte nåt av det) och de andra surgubbarna. Drömde om att bli lika slipad och minimalistisk i mitt språk som Pär Lagerkvist, vilket ju ändå är en fin ambition. Även om jag nuförtiden hellre önskar att bli lika vemodigt poetisk som Dan Andersson.

Min dåvarande svensklärare, en äldre herre som tog allt jag skrev på stort allvar, och hjälpte mig med det minimalistiska. Kurt tror jag han hette (tack Kurt!). När han gick i pension, hade jag två år kvar, fick en helt nyexad lärare som hette Ulrika. Hon tog också mina texter på allvar, uppmuntrande mig och gjorde mig överlycklig när hon skickade in min novell “Början på slutet” till en skrivartävling för unga i Uppsala. Den kom med! Blev utskriven på stora A3-papper och uppsatt i en korridor där människor som besökte var-tävlingen-nu-hölls kunde läsa den. Jag har ingen aning om vad det var för tävling eller om min novell finns att läsa någonstans på nätet eller ligger i nåt arkiv. Om du vet nåt så berätta gärna, borde varit 1999 eller 2000! Nåväl, jag var i alla fall väldigt stolt, Ulrika också (tack Ulrika!), och det peppade mig verkligen till att fortsätta skriva.

Trots det tog det flera år efter att jag slutat gymnasiet, pluggat litteraturvetenskap på universitetet, jobbat som bibliotekarie i några år, innan jag skrev en novell igen. Jag satt på tåget från Krylbo till Stockholm och skrev den på baksidan av ett stort kuvert. Till en början skrev jag alltid för hand först, sen redigerade jag när jag skrev in det i Word. Det blev dock för omständligt, nu blir det digitalt på en gång. Speciellt snabba utkast och idéer som kommer när jag är på resande fot.

“Den plötsliga dörren” är slutsåld sedan länge, ibland dyker det upp nåt ex på Bokbörsen, så vill man läsa den får man söka där. Då kan man bland annat läsa om min dröm om ålmänniskorna och pöbeln, alkisen jag följde efter ner mot Koppardalen i Avesta, den gnälliga huvudfotingen som blir raggad på, personen som likt Gregor Samsa blir en (mikroskopisk) insekt en dag, den svettigaste kvinnan som skriver kärleksbrev hon aldrig skickar, mannen vars dåliga samvete blir en illaluktande ost, samt många fler.

Och grannen Kaos, baserad på min granne när jag bodde på Järnlundsvägen i Årstaberg för många år sedan.

Posted in Den plötsliga dörren, Personligt, Skrivande | Comments Off on Into the woods, into the trees, where you move and shift