I am the black crow king, keeper of the nodding corn

Många bra dokumentärer just nu.

Woodstock: Three days that defined a generation

Även om jag avskyr hippies, så var det här en väldigt intressant och fin dokumentär om en festival lika kasst arrangerad som Fyre festival. (Vilken ni också borde se dokumentären om och sen tycka jättesynd om alla stackars INFLUENCERS som får gå på bajamaja och äta mackor med ost.). Det går att ha trevligt och komma överens, även om man är massor av människor, det är bara ingen som har lust med det före eller efter Woodstock.

Sci fi-ikonen Ursula K. Le Guin

Så himla cool, nyskapande och intelligent. Ska sluka hennes böcker så snart jag får tid. Väldigt fascinerande porträtt om hur de var att vara en av de första kvinnorna inom Sci-fi och de märkliga världar hon byggt upp i sina böcker, inklusive hemska tankeexperiment som hon utsätter sina läsare för. Neil Gaiman är dessutom med och säger många kloka ord om Le Guin och hennes författarskap.


Generation Wealth

Jag vet inte varför, men jag tycker om dokumentärer som visar vilken totalt värdelös och vansinnig värld vi lever i och att det brukar bli så dekadent och orimligt precis innan civilisationer går under. Något med det gör mig glad. Kanske en slags liten hämnd på en kass civilisation – ha, du går i alla fall under!


Manson: The Lost Tapes

De flesta vet massor om Charles Manson, men inte så mycket om hans sekt/följare. Väldigt intressant att få höra dem berätta, både i nutid och dåtid, om sina planer och hur det ligger till i världen.


Henrik VIII:s sex fruar

På tal om kassa gubbar med bristande empati och blodtörst, här är en till. Väldigt välgjord, snygg och djupgående dokumentär om alla Henrik VIIIs fruar.


Chasing the moon

Jag skrev just klar en månskräcknovell till en antologi och den här dokumentären passade utmärkt att ha i bakgrunden medan jag tänkte ut vad novellen skulle handla om. Som sagt, det är så himla vackert när människor samarbetar och lyckas med saker – som att hundratusentals personer håller sams under en festival där allt gått åt skogen eller som när hela världen gläds åt vetenskapens framsteg. För den som inte tror på månlandningen rekommenderar jag dokumentären om huruvida det var en bluff eller inte.


Mammutens återkomst/Genesis 2.0

Spännande dokumentär om hur fattig mammutfossiljägare i Sibirien hittar en mammutmumie, och hur den sedan skickas till ett högteknologiskt företag som specialiserat sig på att klona folks döda husdjur.

Posted in Dokumentärtips | Comments Off on I am the black crow king, keeper of the nodding corn

The gutters will run with blood, they will run with blood

Cordyceps carnivores (anm. innan 2018 okänd för vetenskapen) ingår i familjen  Cordycipitaceae, ordningen köttkärnsvampar, klassen Sordariomycetes och riket svampar. Cordyceps carnivores är en aggressiv och hallucinogen parasitsvamp som är känd för att infektera människor. Infektionen har i de flesta fall dödlig utgång.


Stockholmspesten bröt ut för ett år sedan i dag. Tack alla som köpt och läst den! Kanske kommer det mer pest nästa år…

Posted in Skrivande, Stockholmspesten | Comments Off on The gutters will run with blood, they will run with blood

Into the woods, into the trees, where you move and shift

Nu kommer jag peta med pinnen i myrstacken här men… Ibland går jag in i skriv/författargrupper på Facebook, mestadels för aspirerande författare och folk av åsikten “Alla andra kan ju skriva en bok så varför skulle inte jag kunna göra det?! Carpe diem!“. Låt oss inte gå in ytterligare på det påståendet, det räcker med att jag får en pulserande blodåder på sidan av pannan bara av att läsa vad jag själv just skrivit.
Nåväl, i dessa grupper är några av de vanligaste frågorna som ställs:
Var skriver ni? Har ni ett kontor? Åker ni iväg till ett avskilt ställe? Är det någonstans som ger er inspiration? Hur finner ni tiden att skriva?
följt av:
Har ni några särskilda dyra skrivprogram? Någon särskild och dyr laptop? Eller skriver ni på skrivmaskin? Har ni en whiteboard? Någon speciell stol?

Kommer låta dryg nu (det gör inget, jag är rätt dryg), men det är verkligen inte det lyxiga inspirerande stället eller de dyra grejerna som gör ett bra manus. Det är hjärnan. Antingen finns det en bra story där inne – eller så gör det inte det. Finns den inte där så kommer inte ens hela världens skrivprogram och rofyllda torp att hjälpa.

Jag förstår inte vad för författarmyt folk har gått på. Eller försöker odla. För det är ingen brist på folk som har köpt det dyraste skrivprogrammet till en superbra laptop (eller skrivmaskin – så det blir på riktigt…det vill säga skitsvårt att redigera?) och sitter i nåt torp vid jordens ände. Allt för att skriva Romanen ™.

Är det där anledningen till att det verkar vara alla människors livsmål att bli författare? För att kunna odla sin egen myt? Jag kan lova att de bästa böckerna tillkom för att en människa behövde få ur sig det som tog upp all plats och tankeverksamhet i hjärnan. Hur? Personen skrev troligtvis sedan ner detta med hjälp av vad som fanns till hands. När? Personen tog sig tid oavsett vad som försökte förhindra skrivandet. Var? Varhelst personen befann sig.

Just nu tänker jag ut story och dramaturgi för en ny roman. Det klurar jag på så fort jag är vaken, jag har allt i huvudet på grund av att jag inte har tid att skriva ner det just nu. Samtidigt så skriver jag en novell med hjälp av min mobil varje kväll innan jag somnar. Under dagarna mailar jag mig själv idéer. Jobb, bäbis och sömn tar all min tid, men det går alltid att klämma in några meningar och mobilen har jag alltid till hands. Är det optimalt? Absolut inte. Är det nödvändigt? Ja. Är det allra bästa att bara sätta igång och skriva? Ja.

Jo, självklart går det att försvåra för sig själv och skriva sitt manus på stenplattor med hjälp av mejsel och hammare. Men funkar det åt andra hållet också? Köp allt dyrt så går det lätt? Nej, inte så vitt jag vet. Jag tror på passion i kombination med talang och övning. Övning utan talang är dödfött. Likaså är talang utan övning. Känner du passionerat för något och arbetar utifrån det, övar oändligt mycket, är öppen för att ständigt utvecklas, tar åt dig av konstruktiv kritik och låter kritik baserat på avundsjuka och dålig smak rinna av dig – så kommer det bli bra. Det kommer bli något du kan stå för. Om inte andra tycker det blev bra så är det deras problem.

Låt oss nu begrunda några väl valda ord från en klok surgubbe:

“There’s nothing to stop a man from writing unless that man stops himself. If a man truly desires to write, then he will.
Rejection and ridicule will only strengthen him. And the longer he is held back the stronger he will become, like a mass of rising water against a dam.”

– Charles Bukowski

“if it doesn’t come bursting out of you
in spite of everything,
don’t do it.
unless it comes unasked out of your
heart and your mind and your mouth
and your gut,
don’t do it.
if you have to sit for hours
staring at your computer screen
or hunched over your
typewriter
searching for words,
don’t do it.
if you’re doing it for money or
fame,
don’t do it.
if you’re doing it because you want
women in your bed,
don’t do it.
if you have to sit there and
rewrite it again and again,
don’t do it.
if it’s hard work just thinking about doing it,
don’t do it.
if you’re trying to write like somebody
else,
forget about it.
if you have to wait for it to roar out of
you,
then wait patiently.
if it never does roar out of you,
do something else.

if you first have to read it to your wife
or your girlfriend or your boyfriend
or your parents or to anybody at all,
you’re not ready.

don’t be like so many writers,
don’t be like so many thousands of
people who call themselves writers,
don’t be dull and boring and
pretentious, don’t be consumed with self-
love.
the libraries of the world have
yawned themselves to
sleep
over your kind.
don’t add to that.
(… ) ”

– Charles Bukowski

Och nu när vi ändå pratar aspirerande författare och författare, vad är dealen med att folk tycker att de själva är så himla supertokiga/galna? Det är så många i dessa grupper som skriver saker som:
Nu kommer jag väl polisen att knacka på dörren snart eftersom jag har Googlat styckmord, hur man dumpar en kropp, skelett, hur man rånar en bank, köper flyktbil, osv. Känner mig heeeelt krejsy!!
Nej. Det kommer polisen inte att göra. Inte FRA eller SÄPO heller. Du är en helt vanlig person som har Googlat sånt som de flesta någon gång Googlar. Polisen bryr sig inte om dig. Polisen övervakar inte dig.

Du borde oroa dig mer för vilken ost, tandkräm, vilka brallor, vilket semesterresemål du Googlar eller vilka bilder du laddar upp på Facebook – för det är sånt som faktiskt hamnar i informationsstatistik och används.

Posted in Favoritfoton, Personligt, Skrivande | Comments Off on Into the woods, into the trees, where you move and shift

Comes from the West country, where the birds sing bass

Folkdräkt ändå, hur vackert är det inte? Jag älskar att ha min på mig, den får mig att känna mig som en del av historien och framtiden.

Posted in Dalarna, Inspiration, Mina foton, Personligt | Comments Off on Comes from the West country, where the birds sing bass

He’ll rekindle all the dreams, it took you a lifetime to destroy

Posted in Favoritfoton | Comments Off on He’ll rekindle all the dreams, it took you a lifetime to destroy

And all the thorns are a-crowning

Nu har jag äntligen kommit på ett sätt att sälja fina prints på alla mina original som jag antingen inte vill sälja eller har sålt. Här på society6 kan du enkelt köpa mina tavlor (både olja och akvarell) som stora eller små prints, vykort, inramade prints, affischer och prints på canvas!

Posted in Konst, Personligt | Comments Off on And all the thorns are a-crowning

Behind a smoke colored curtain, the girl disappeared

I och med sista avsnittet av Game of Thrones och folks enorma missnöje över det, började jag fundera på slut. Det var många som menade att sista avsnittet förstörde hela serien. Det förstår jag inte alls hur det kan gå till.

Jag är själv ett stort fan av Twin Peaks, Arkiv X och Lost – tre fantastiska serier som blivit ökända för sina dåliga slut. Jag har inga som helst problem med deras slut. Dels för att jag inte tycker att det är särskilt avgörande. Jag gillar öppna slut där man får tänka/fantisera själv. Dels för att vitsen för mig med att se en serie är att bli underhållen och få en historia berättad för mig. Om jag har fått 6437 Lost-avsnitt som varit spännande så kan ju inte den tiden jag fått spänning försvinna av 1 dåligt avsnitt.

Slut som enligt reglerna är bra slut är svåra att skriva. Allt ska knytas ihop. Det ska helst vara med en twist. Inget djur eller barn får dö. Ha gärna ett lyckligt slut. Men inte för lyckligt. Något om framtiden ska gärna avslöjas. Alla olika smaker måste tillfredsställas.

Det sista är såklart omöjligt att lyckas med. Framförallt är folk ALDRIG nöjda. Vissa vill inte acceptera att en karaktär dör eller beter sig på ett visst sätt. Andra vill ha förklaring till varenda liten grej. Det som fick JK Rowling att skriva en hemsk epilog som förklarade helt onödiga saker (vem som gifte sig med vem och vem som döpte sitt barn till vad…) som hon sen ångrade. Såg en person i ett kommentarsfält om Game of Thrones, som var sur över att inte få veta exakt var draken flög i slutet. Ah, varför? Vad spelar det för roll!? Föreställ dig nåt ställe som gör dig nöjd och tänk att draken flög dit – klart! Sjäv bortser jag från epilogen i Harry Potter och är nöjd så.

Anton Tjechov sa “The secret of boring people lies in telling them everything.” Och jag håller helt med.

Ett slut eller en berättelse blir inte bättre av ett slut där allting avslöjas. Kolla på Sagan om ringen – hur många slut har den? Tre? Fyra? Och då tog filmerna inte ens med det extra slutet i sista boken. Jag satt och frågade mig vad som hände när det slutet kom… efter de andra sluten. Det var helt onödigt. Men förstörde det hela berättelsen eller rånade mig på hur underhållen jag blivit av den? Nej.

Slut är inte mer än en liten del av en berättelse, lägg inte så stor vikt vid dem, fokusera på berättelsen istället och bli en nöjdare person.

Posted in Boktips, Filmtips, Inspiration, Personligt, Skrivande | Comments Off on Behind a smoke colored curtain, the girl disappeared

Along a river of flesh, can these dry bones live

“X-ray Records in the Soviet Union: During 50’s, music lovers, desperate for banned Western tunes, devised an ingenious way to print their own records. The only problem was the scarcity of vinyl. With the aid of a special device, people started pressing banned jazz and rock n’ roll music on thick radiographs scavenged from the dumpsters of hospitals.

X-rays were plentiful (not to mention cheap), and while the records could only be pressed on a single side, the music they produced using a standard turntable was passable. The recordings even had a catchy name: bone music.”

Posted in Inspiration | Comments Off on Along a river of flesh, can these dry bones live

From her to eternity

Jag vill rekommendera den här serien. Oerhört spännande och välgjord, speciellt fin om man är ryssofil som jag är och älskar rysk estetik.

Dessutom inspirerade den mig till en ny novell som kommer vara med i en kommande antologi.

Posted in Antologier, Filmtips, Inspiration | Comments Off on From her to eternity

The moon in the sky, like a dislodged crown

På grund av ekonomiska skäl och för att mänskligheten förbrukar jordens resurser till vansinne så ville jag göra min förbrukning mindre. Så för 2-3 år sen bestämde jag mig för att köpa färre nya kläder. Färre kläder överlag faktiskt. Det visade sig vara lättare än jag trott. Nu köper jag 95% kläder via Tradera/Sellpy/Secondhandbutiker. (Resterande 5% är underkläder och dyl. som jag köper nytt)

Sen Tora slutade använda min mage som gryt/ide/bo/lägenhet och kom ut så har vi ännu inte köpt några nya kläder åt henne. Har hittat så mycket fina kläder (som ser helt oanvända ut) via Tradera/Sellpy/Secondhandbutiker! Barn växer dessutom så orimligt fort, de hinner knappt använda kläderna innan det är för smått. Känns även fint att ett annat barn lekt i kläder som Tora får leka i, och som jag sen kan sälja vidare till något annat barn att leka i.

Vi har även köpt saker på ovan nämnda ställen: babygym, bumbostol, badbalja, osv. Vagn köpte jag från en vän och Toras säng är min gamla spjälsäng som vi målat om. (Ja, jag fattar att Tora nog vill ha nya kläder och grejer sen, men den dagen den sorgen.)

Det känns faktiskt skönt att inte konsumera nytt och att inte konsumera så mycket, så jag vill mest försöka uppmuntra andra.

Posted in Mina foton, Personligt | Comments Off on The moon in the sky, like a dislodged crown