With the Lords and high ladies, of the bottom of the lake

I går natt blev råmanuset klart. Tre månader tog det att skriva 39 000 ord, jag är stolt. Från att ha haft noll inspiration och idéer till handling första halvan av arbetet (då är det verkligen ett arbete), så släppte det och resterande halvan var riktigt rolig att skriva. Så kul att det blev 500 ord för långt, men det ska nog gå att slipa bort.

Så nu är skelettet klart, muskler och inälvor på plats, dags att börja klä allt i hud och kläder. Älskar verkligen redigeringsarbete! Kommer på saker att lägga till och förbättra och ta bort varje dag. Men innan dess: dags för mina två trogna testläsare att lägga sina domar.

Posted in Skrivande | Leave a comment

I been walking on a road of rocks, and I keep on hammering

Jag snittar ungefär 2 000 ord per skrivpass. För att vara nu, som småbarnsförälder under en psykiskt och fysiskt dränerande pandemi, så är det ok. Jag orkar inte göra mer, men helt ärligt stör det mig att det tar sån tid att få ut allt i ett dokument.

När jag skrev pesten så var allting annorlunda. 2017 hade jag all tid och ork i världen, jag brukade köra 8-timmarspass, ibland mer. Skrev hela kvällar, hela nätter under helgerna, fram till att gryningen lyste upp rummet med sitt obehagliga ljus. Jag skrev en hel bok på två-tre månader har jag för mig. Hur många ord blev det? Ingen aning, dokumentet ligger och dammar på datorn i någon alldeles för stor mapp.

Jag har just lagt till en till huvudperson, att ha en story utan direkt understory blev för tunt och tråkigt. Måste jobba ihop fler lager. Just nu behöver jag bygga ihop en för mig helt ny och okänd karaktär. Sånt är svårt, speciellt om man vill få karaktären trovärdig, en människa är ju så mycket.

Posted in Skrivande | Comments Off on I been walking on a road of rocks, and I keep on hammering

From the night I spent amongst her bones

“Silver Skeleton” series by Valerie Hegarty.

Posted in Inspiration, Konst | Comments Off on From the night I spent amongst her bones

As it shifts and cracks, where secrets lie in the border fires

Ett manus är klart och hos testläsare, det blev dags att börja på nästa. Den här berättelsen kommer utspela sig i Falun. Nu har jag skrivit en sida. Det är bra, då har jag börjat, konkret. Det gör att jag nu kan skriva vidare manuset i huvudet, medan jag gör annat. Så, det kanske ser ut som att jag lagar mat, duschar, borstar tänderna, går ut med soporna, äter middag eller ritar – men egentligen skriver jag.

Jag gillar att göra så, då är det lättare att bara skriva ner allt sen. Plus att det är friare på något sätt, det är lättare att ändra sig, byta spår och komma på nya händelser när man skriver i huvudet. Praktiskt också eftersom man får mer gjort än att sitta på en stol och glo på en tom sida i Word…

Posted in Skrivande | Comments Off on As it shifts and cracks, where secrets lie in the border fires

We’ve split the wood and stoked the fires

Alla älskar väl före-och efterbilder? Kizhi Pogost är en vacker rysk träkyrka. Jag hittade en teckning av den från 2013 i en byrålåda Jag minns att jag tyckte att den blev ful, men tyckte mig se potential i den nu.

De konstiga vinklarna går inte att fixa, men att skugga bättre går alltid. Jag hade inte kvar referensbilden, men lyckades skugga ändå. Så nu blev den riktigt fin och inte lika rörig som förut! Det känns skönt att kunna se resultatet av sin utveckling när det kommer till teckning och målning, det är inget man tänker på så ofta annars. Men det blev ju väldigt tydligt här. Plus att jag har 100% mer tålamod 2021 än jag hade 2013, det är ju så avkopplande att prickskugga.

Posted in Konst | Comments Off on We’ve split the wood and stoked the fires

From the night I spent amongst her bones

Två fina recensioner av Benkvarnen, den här gången från crecenserar.

Att släppa skräcknoveller idag kan vara svårt. Det känns som att alla ämnen redan ältats och stöpts ett par gånger. Tydligen gäller inte det för Sofia Albertsson, som har en mästerlig talang för att hitta nya, obehagliga vinklar för att få håren på armarna att resa sig när man läser.

Och mhardig:

”Benkvarnen” en stark läsupplevelse som står väl på egna ben och väcker mersmak. Tonen i berättelserna växlar fritt mellan det råa och brutala och det varma och erotiska. För flertalet karaktärer är ensamheten och hopplösheten det som skrämmer mest – inte de faror som döljer sig i det mörker som omger deras ensamhet. Det är svårt att välja en favorit bland novellerna. Trots att de skiljer sig så mycket från varandra är de i det närmaste omöjliga att rangordna, men om jag måste så säger jag att där inledningsnovellen ”Benkvarnen” var den roligaste så var bonusnovellen ”Salikon” den mest spännande (och den jag allra helst vill se på film).

Posted in Benkvarnen, Skrivande | Comments Off on From the night I spent amongst her bones

I’ve seen your trick of blood, your trap of fire

Och där satte jag punkt! Nu är råmanuset för nästa bok klart. Det tog lite mer än ett år att skriva, men då har jag å andra sidan knappt skrivit något under 2020 på grund av pandemi och slut som människa. Men nytt år, fortfarande pandemi, fast någorlunda fungerande som människa igen.

Nu är det dags att skicka manuset till min testläsare på andra sidan jorden och till min testläsare på andra sidan lägenheten. Och sen redigera, redigera och fortsätta redigera. Men nu är i alla fall det första steget avklarat.

Önskar att det fanns en liten applåd från utanför ens fönster att framkalla när man skrivit klart ett manus, nu händer det liksom ingenting när man är klar. Det känns så trist. Jag borde införa någon liten trevlig ritual, köpa något gott och fira eller klä upp mig och vara fin under kvällen. Som det är nu så måste jag ju vänta tills allt förhoppningsvis blivit en bok och sen nått läsare och sen, förhoppningsvis, få någon form av reaktion.

Posted in Skrivande | Comments Off on I’ve seen your trick of blood, your trap of fire

Into the woods, into the trees, where did you move and shift

Det har kommit en sån fin recension att jag vill dela hela den här, men nöjer mig med att citera 80% istället.

En novellsamling men ändå inte, det är något så mycket mer. Det är som en början och ett slut på en gång.

Sofia har med Benkvarnen lyckats med konststycket att komplettera en värld. I Stockholmspesten skapade hon en värld med sjukdom och pandemi kryddat med mysticism och ren och skär skräck. Hon skapade också en kontext för framtida historier.

När man nu läser Benkvarnen och alla dess historier lever dom sina egna liv med varandra och i den kontext som skapats innan. Parallella livsöden, nya skeenden och karaktärer och allt kopplas mästerligt ihop.

Tack för dom fina orden comics.paxer.se.

Posted in Benkvarnen | Comments Off on Into the woods, into the trees, where did you move and shift

Into the house with its blood-red bowels

Så roligt det är att få se hur läsare och bokhandlar fotar min bok (eller skyltar med den) och skriver recensioner. Den lever sitt eget liv nu när Swedish Zombie har släppt ut den i landet.

Självklart är det också roligt att så många tycker om novellerna, det är spännande att få reda på vem som har vilka noveller som favoriter. Hittills tror jag “Benkvarnen”, “Månskenskroppar” och “Trädskivans hemlighet” är de vanligaste favoriterna. Trädskivan är en av de äldsta novellerna, jag tror jag skrev den 2012-2013 och sen dess har den formats om åtskilliga gånger, även om storyn var densamma. Nytt slut, fler karaktärer och mer obehag har varit de största ändringarna. “Benkvarnen” var en gång nästan bara en enda lång scen och oerhört mycket dialog, det var inte särskilt bra, medan den nu är uppstramad och har många fler händelser och nyckelhändelser. “Månskenskropparna” var en gång titelnovell och hette “Under ytan” (men det heter ju redan tusen böcker och noveller, så det behövde ändras) och utspelade sig i en liten sjö vid Mångberg. Det var inte alls särskilt spännande men blev en helt annan novell, och mycket bättre, av att byta miljö och ge en ny karaktär en speciell drivkraft.

Alltid bra att komma ihåg att vara flexibel i sitt skrivande och att lära sig att tänka om. Alla ändringar jag gjort har verkligen varit till det bättre, tur att det finns testläsare och redaktörer och att man får perspektiv efter att texten legat och vilat ett tag.

Posted in Benkvarnen | Comments Off on Into the house with its blood-red bowels

Once there came a storm, the form of a girl

Ana Mendietas – “Silueta” är en serie fotografier från 1973-1980.

“Siluetas” består av mer än 200 jordkroppsverk där Mendieta bränt, huggit och format sin silhuett i bland annat eld, gräs och blod landskapen i Iowa och Mexiko. Silhuetterna skapades för att befästa och symbolisera Mendietas tro på jorden som en gudinna. I konstprojektet Silueta fokuserade hon ofta på en andlig och fysisk koppling till jorden. Mendieta kände att genom att förena sin kropp med jorden kunde hon bli hel igen:

“Through my earth/body sculptures, I become one with the earth … I become an extension of nature and nature becomes an extension of my body. This obsessive act of reasserting my ties with the earth is really the reactivation of primeval beliefs.”

Posted in Inspiration, Konst | Comments Off on Once there came a storm, the form of a girl