I’ve seen your trick of blood, your trap of fire

Den här månaden har jag skickat in två manus till förlaget. En skräckroman som jag arbetat på i tre månader ungefär. Och en skräckerotikromam som jag arbetat på i två år. Nu har jag helt plötsligt inget att skriva på eller redigera, jag minns inte när det hände sist. 2014? 2015? Längesen var det och nu känner jag mig lite tom och deppig. Har ingen ork att börja på något nytt, inga idéer heller.

Eller okej, jag har en idé, men ingen ork. Så … jaha. Nu då? Förväntas jag bara gå runt och existera och inte skriva?

Posted in Favoritfoton, Personligt, Skrivande | Comments Off on I’ve seen your trick of blood, your trap of fire

To cease on a reason, for this mad mad season

Innan jag blivit publicerad så tänkte jag att man var klar när man skrivit ett manus och skickat in det till ett förlag som sagt ja. Hehe, gulligt va? Sen kom verkligheten med redigering och att skicka manuset fram och tillbaka hundra gånger, strukturera om, finslipa, ändra slut, ändra början, redaktörens kommentarer, osv. Att skriva ett manus är inte ens hälften av arbetet.

Just nu har jag skickat in ett manus och väntar på feedback från redaktören. Samtidigt jobbar jag vidare på ett annat manus, igår såg jag hur många redigeringar jag gjort än så längre.

Nope, jag är inte klar än, har kommit 2/3 ungefär. Så ja, det är mycket arbete att skriva en bok, inte bara “få inspiration och skriva ner berättelsen” så som en del (inklusive jag för 10 år sen) tror. Författare är inte särskilt magiska och mystiska och bara trollar fram en bok sådär. Eller, om vi nu är det, så är magi bra mycket mer hårt jobb än vad man kan tro.

Posted in Skrivande | Comments Off on To cease on a reason, for this mad mad season

Wheb ya caught ya swing and burn, down in Swamp land

När saker i ens manus klickar helt rätt blir man ju glad, men när det blir förvånande bra sammanträffanden – då jublar man

Ett: gör research om mosslik. Handlingen i manuset utspelar sig på våren 1914, jag läser på om mosslik, när de olika kropparna upptäcktes och var. Hittar efter ett tag info om ett mosslik som hittas i Danmark – på våren 1914. (Inte mannen på bilden) Mosslik dräller det ju inte av, och att ett upptäcktes samtidigt som när boken utspelar sig, nära Sverige så det är lätt att väva in i storyn, är ju fantastiskt.

Två: ska citera Gamla Testamentet, men inget nytryck. Behöver en gammal utgåva/översättning som personerna i boken kan läsa ur. Var hittar man det? Jo, i sin egen bokhylla! För 5-6 år sen införskaffade vi tre gamla biblar från en antikbutik i Mora. En av dessa visade sig vara tryckt 1913. Perfekt! Full av gamla anteckningar från tidigare ägare dessutom. Oväntad bonus var att i innehållsförteckningen är den “bok” som jag ska citera redan inringad.

Posted in Skrivande | Comments Off on Wheb ya caught ya swing and burn, down in Swamp land

Here is some moonlight, to cloak us

Jag har för övrigt kommit ihåg att uppdatera “konst till salu” här på hemsidan. Nu finns det mer att köpa än på flera år, dessutom tillkommer det nytt rätt ofta nu. Så glöm inte bort att se efter om det finns något du vill ha där!

Posted in Konst | Comments Off on Here is some moonlight, to cloak us

Wet hand from the volcano, sobers your skin

En till fin recension av Benkvarnen har dykt upp. Den finns att läsa här: enkoppenbok.

Sofia Albersson vet att hantera språket. Så målande, så uttrycksfullt. Fasansfullt, skrämmande och äckligt. Hjälp, som sagt. Miljöbeskrivningarna är helt enkelt fenomenala. Det nya samhälle som novellernas karaktärer ska förhålla sig till är spännande att betrakta. Tack och lov att allt är fiktion, för bevare mig väl för att på riktigt uppleva det som den här boken rymmer.

Posted in Benkvarnen | Comments Off on Wet hand from the volcano, sobers your skin

With the Lords and high ladies, of the bottom of the lake

I går natt blev råmanuset klart. Tre månader tog det att skriva 39 000 ord, jag är stolt. Från att ha haft noll inspiration och idéer till handling första halvan av arbetet (då är det verkligen ett arbete), så släppte det och resterande halvan var riktigt rolig att skriva. Så kul att det blev 500 ord för långt, men det ska nog gå att slipa bort.

Så nu är skelettet klart, muskler och inälvor på plats, dags att börja klä allt i hud och kläder. Älskar verkligen redigeringsarbete! Kommer på saker att lägga till och förbättra och ta bort varje dag. Men innan dess: dags för mina två trogna testläsare att lägga sina domar.

Posted in Skrivande | Comments Off on With the Lords and high ladies, of the bottom of the lake

I been walking on a road of rocks, and I keep on hammering

Jag snittar ungefär 2 000 ord per skrivpass. För att vara nu, som småbarnsförälder under en psykiskt och fysiskt dränerande pandemi, så är det ok. Jag orkar inte göra mer, men helt ärligt stör det mig att det tar sån tid att få ut allt i ett dokument.

När jag skrev pesten så var allting annorlunda. 2017 hade jag all tid och ork i världen, jag brukade köra 8-timmarspass, ibland mer. Skrev hela kvällar, hela nätter under helgerna, fram till att gryningen lyste upp rummet med sitt obehagliga ljus. Jag skrev en hel bok på två-tre månader har jag för mig. Hur många ord blev det? Ingen aning, dokumentet ligger och dammar på datorn i någon alldeles för stor mapp.

Jag har just lagt till en till huvudperson, att ha en story utan direkt understory blev för tunt och tråkigt. Måste jobba ihop fler lager. Just nu behöver jag bygga ihop en för mig helt ny och okänd karaktär. Sånt är svårt, speciellt om man vill få karaktären trovärdig, en människa är ju så mycket.

Posted in Skrivande | Comments Off on I been walking on a road of rocks, and I keep on hammering

From the night I spent amongst her bones

“Silver Skeleton” series by Valerie Hegarty.

Posted in Inspiration, Konst | Comments Off on From the night I spent amongst her bones

As it shifts and cracks, where secrets lie in the border fires

Ett manus är klart och hos testläsare, det blev dags att börja på nästa. Den här berättelsen kommer utspela sig i Falun. Nu har jag skrivit en sida. Det är bra, då har jag börjat, konkret. Det gör att jag nu kan skriva vidare manuset i huvudet, medan jag gör annat. Så, det kanske ser ut som att jag lagar mat, duschar, borstar tänderna, går ut med soporna, äter middag eller ritar – men egentligen skriver jag.

Jag gillar att göra så, då är det lättare att bara skriva ner allt sen. Plus att det är friare på något sätt, det är lättare att ändra sig, byta spår och komma på nya händelser när man skriver i huvudet. Praktiskt också eftersom man får mer gjort än att sitta på en stol och glo på en tom sida i Word…

Posted in Skrivande | Comments Off on As it shifts and cracks, where secrets lie in the border fires

We’ve split the wood and stoked the fires

Alla älskar väl före-och efterbilder? Kizhi Pogost är en vacker rysk träkyrka. Jag hittade en teckning av den från 2013 i en byrålåda Jag minns att jag tyckte att den blev ful, men tyckte mig se potential i den nu.

De konstiga vinklarna går inte att fixa, men att skugga bättre går alltid. Jag hade inte kvar referensbilden, men lyckades skugga ändå. Så nu blev den riktigt fin och inte lika rörig som förut! Det känns skönt att kunna se resultatet av sin utveckling när det kommer till teckning och målning, det är inget man tänker på så ofta annars. Men det blev ju väldigt tydligt här. Plus att jag har 100% mer tålamod 2021 än jag hade 2013, det är ju så avkopplande att prickskugga.

Posted in Konst | Comments Off on We’ve split the wood and stoked the fires