The gaunt fruit of passion, fies in the light

“Inspiration is a word used by people who aren’t really doing anything. I go into my office every day that I’m in Brighton and work. Whether I feel like it or not is irrelevant.”

– Nick Cave

Jag brukar tänka på det där när jag läser i författargrupper om hur folk pratar om inspiration och kreativitet som nåt magiskt man måste fånga eller åka till en liten stuga på Österlen för att finna. Annars går det inte att skriva en bok…

Jag är mer inne på Caves bana: sluta skriv om inspiration – sätt dig ner och jobba istället för att skriva på nätet att du skriver. Slit, bli trött, harva på, frigör tid, vänd ut och in på dig, jobba ännu mer, sen lite till och efter massor av timmar har du ett manus. Det blir inte mer magiskt än så.

Det känns som om många tror att författare är nån som lyckas fånga inspiration och så vips har dom en helt färdig bok i handen. Den där märkliga inspirationsromantiseringen av skapande förminskar allt hårt arbete som faktiskt ligger bakom ett manus.

Egentligen är det samma sak med att måla och teckna, folk påpekar att nån har talang för att måla och glömmer bort hur många tusentals timmar av träning, nötande, misslyckade fula tavlor och teckningar som ligger bakom ETT bra konstverk.

Det går att skriva en mil text om det här romantiserandet av den skapande människan. Visst du behöver talang, men lika mycket behöver du bra idéer, envishet, självförtroende och hårt arbete. Det är ett hantverk, nåt man lör sig.

Och det är bäst att inte tro på alla: “Jag fick sån inspiration när jag var i Provence och drack vin på en gård från medeltiden, den månaden skrev jag min debutbok och den sålde 60 000 ex!”… Det sundaste brukar vara att sköta sig själv och skita i andra, inte läsa kreti och pletis recensioner av ens bok men att ha en bra redaktör som fattar vad man vill med sin text.

Posted in Personligt, Skrivande | Comments Off on The gaunt fruit of passion, fies in the light

Your ancient wound, your scarlet moon and your jailhouse smile

Sommaren som antingen kokar eller kyler, jag känner ingen blomdoft i luften. Istället har jag köpt en parfym som luktar giftiga örter, besk 1800-talsmedicin och vanilj. De varma nätterna tillbringar jag vaken, står på balkongen och lyssnar på stadens vita brus längre bort, en hund har börjat skälla varje kväll. Dagarna flyter in i varandra, vad har jag egentligen gjort den här sommaren? Rest mellan Dalarna och Stockholm, målat en till skogskurbits, tecknat ett bokomslag, planerat noveller men inte haft ork att skriva ner dem. Ätit röd frukt. Levt ett långsamt liv, som förhoppningsvis förankrar sig mer i verkligheten om någon månad.

Jag längtar efter höstens alla dofter av ännu varm jord, rötter som somnar och ruttnande söta fallfrukter.

Posted in Skrivande | Comments Off on Your ancient wound, your scarlet moon and your jailhouse smile

I surrender up my arms, to a company of crows

Jag kommer aldrig sluta måla skog, men provade ett nytt perspektiv igår med en ny blågrå färg jag köpte för några dagar sen.

“Under vårhimmel” heter den.

Posted in Konst | Comments Off on I surrender up my arms, to a company of crows

Till the bitter end, while empires burn down

Vad gör du i det fördolda? Jag fick just ett manus för en novell godkänt av ett förlag jag aldrig aldrig arbetat tillsammans med förut. Publiceringen kommer ske under pseudonym, så det är därför det sker i bakgrunden av allt. Jag gillar det, att ha hemligheter känns sällsynt nuförtiden, att hålla saker i skymundan. Allt ska exploateras, marknadsföras och tjatas in i följare på sociala medier. Det är skönt att göra precis tvärtom. Min förläggare kommer veta att det är jag som skrivit novellen, men inte många fler.

Jag känner en väldig frihet i det, att inte begränsas av att behöva ta ansvar som person över min text och mina tankar, ingen kommer spekulera eller analysera mig genom det jag skrivit. Texten får leva sitt liv, befriad från jaget. I alla fall från mitt jag, från ett verkligt jag. Min pseudonym får skapa sig själv och ha sin egen utgivning av texter som både är mina och inte är mina. Jag hoppas att du stöter på dem, texterna, och undrar över dem. Kanske gillar dem, eller avskyr dem, vad vet jag. Och det spelar egentligen ingen roll, jag är bara så glad att de får släppas fria ut i världen.

Posted in Favoritfoton, Personligt, Skrivande | Comments Off on Till the bitter end, while empires burn down

This flood will swallow all you’ve left behind

Jag var på fest med tema “Mellan vågorna”. Byggde mig ett par fenor och sminkade mig till en slags fiskvarelse som kravlat sig upp från Dalälven. Det var kul! Hur kan det vara så roligt att klä ut sig?

Posted in Maskerad/Halloween | Comments Off on This flood will swallow all you’ve left behind

Your ancient wound, your scarlet moon

Det manus jag har jobbat på de senaste två (tre?) åren har fått godkänt av redaktören och kommer att bli en bok. Det gör mig så väldigt glad! Jag har lagt ner otaliga timmar på att skriva historian och tömt ut fantasin helt gällande ämnena som manuset handlar om. Är faktiskt riktigt stolt. Och till skillnad från de flesta skräckböcker som skrivs nu, så är det inte en samtidsskildring eller en dystopi. Boken utspelar sig i början av förra seklet, i Dalarna såklart. Mörk, fuktig, vacker, förbjuden, mardrömslik, lantlig, krypande, omodern, drömsk, karg, äcklig, enslig, kärleksfull, naturnära, mystisk och intim.

Det kommer vara en erotisk skräckroman, så ingen som jag känner får läsa den, pga genant. Men så kan det vara, jag tycker de båda genrerna gifter sig så väl med varandra så det är svårt att inte blanda dem. Och är det inte genant för författaren så är det en tråkig bok, sa någon nån gång, och jag håller med.

Nu återstår bara arbetet efter lektörens anvisningar, korr, sättning, förord, omslag och så vidare. Vi får väl se när den är redo för att möta sina läsare, men förhoppningsvis innan årsskiftet!

Posted in Skrivande | Comments Off on Your ancient wound, your scarlet moon

In my bed she cast the blizzard out, a mock sun blazed upon her head

Jag målade de här två akvarellerna, “Spindelmåne” I och II. Synd att det är omöjligt att fota målningar så att alla färger och nyanser kommer med, de är alltid så mycket vackrare i verkligheten.

Posted in Konst | Comments Off on In my bed she cast the blizzard out, a mock sun blazed upon her head

The night had been a giant, dribbling and pacing the boards

Jag har haft mycket tid över för att måla, känns skönt, var längesen jag gjorde något annat än at.t läsa andras manus och skriva på mina egna. Inte för att det är tråkigt, men omväxling förnöjer. Jag har till och med tagot emot en till oljemålningsbeställning på en skogskurbits, det var åratal sen jag tog beställningar för oljemålningar.

Posted in Favoritfoton, Konst | Comments Off on The night had been a giant, dribbling and pacing the boards

One thing I know for certain, oh I’m pretty sure, it ain’t over, I’m not done

Jag har läst så pinsamt lite böcker senaste året, men å andra sidan skrivit fler. Så jag får återanvända mitt inlägg jag gjorde för några år sen, boktips – bra böcker skrivna av kvinnor. Man kan ju tänka att även om jag inte läser så bidrar jag ju i alla fall med några böcker skriven av en kvinna.

Posted in Boktips, Favoritfoton, Feminism, Inspiration, Musiktips och playlist | Comments Off on One thing I know for certain, oh I’m pretty sure, it ain’t over, I’m not done

Drifting down into the abattoir

Det känns som om det är en slags modern medeltid: först pest och nu krig. Man kunde hoppas att mänskligheten förbättrats sedan förra medeltiden, men det verkar hopplöst.

Medan världen går i skymning så redigerar jag vidare på min kortroman om Falu gruva och det som ruvar däri. Jag har plockat bort karaktärer, förflyttat handlingen till en ny plats i andra delen av boken, plockat bort stycken och lagt till nya. Som bekant tycker jag om redigeringsarbete, det är skönt att kunna tänka om.

Posted in Skrivande | Comments Off on Drifting down into the abattoir