I’ve seen your trick of blood, your trap of fire, your ancient wound, your scarlet moon

Om några månader så släpps min nya bok “Hungermyren” ut i landet. Måste berätta om den redan nu, för jag är så peppad. Samtidigt som det kommer bli lite genant, i och med att det är en erotisk skräckroman. Pinsam. Skämmigt. Utlänande. Jobbigt. Så. Jag lämnar det där.

Den utspelar sig 1913, på en myr utanför Mora där det finns ett värdshus. Just det här året kommer visa sig vara väldigt ödesdigert för många människor, vilka alla på ett eller annat sätt befinner sig på myren eller värdshuset. Bilderna här under är några som får mig att tänka på “Hungermyren” och vad som händer där. Arbetet med boket tog ovanligt lång tid, för att vara jag, cirka två år. Men resultatet är väldigt tillfredsställande. Nu väntar jag bara på att arbetet ska fortgå, titeln är spikad och snart kommer omslaget. Sedan inlagan. Det ska bli spännande att se hur fin den kommer att bli, min märkliga bok. Hoppas att ni också är peppade och att ni kommer tycka om den lika mycket som jag.

Det blev en väldigt Albertssonsk bok. Med död, vacker natur, hemligheter, drömmar, varsel, Dalarna, sex, gåtfulla minnen, mörka vatten och skrämmande ting.

Posted in Hungermyren, Skrivande | Comments Off on I’ve seen your trick of blood, your trap of fire, your ancient wound, your scarlet moon

Their grizzled faces like dying moons, still dirty from the digging done

Det börjar närma sig för nästa roman “Hungermyren”, en erotisk skräckroman som utspelar sig i våtmarkerna utanför Mora, 1913. Korren är i full gång och kommer väl landa hos mig om någon/några veckor. Så i slutet av våren, i början av sommaren, så slår den här vidriga och vackra bok till.

Men omslaget är redan klart – och titta så fint det blev!

Posted in Hungermyren | Comments Off on Their grizzled faces like dying moons, still dirty from the digging done

Stamping on the ramping with a cloven hoof

Har du hört talas om markullan? En otäck varelse som skriver skräcklitteratur, och smyger fram från skogen när man som minst önskar det.

Posted in Dalarna, Personligt | Comments Off on Stamping on the ramping with a cloven hoof

The sky of daytime dies away, and all the earthly things they stop to play

Ibland dyker det upp recensioner på böcker som varit ute ett tag. Som nu, när jag taggades i ett inlägg från Obehaglitt, som läst Benkvarnen och hade väldigt fina saker att säga om den. Ett tjusigt foto fick den posera på också! Tack! Det gjorde min dag, och det behövdes den här gråregniga snorhala januariveckan.

“Oj vad bra det här temat fungerar i novellformat! Noveller och novellsamlingar är vanligtvis inte någon favorit för mig, men jag är svag för smarta novellsamlingar där novellerna hör ihop, är delar av någonting större och subtilt går in i varandra. Vilken tur att Benkvarnen visade sig vara precis en sådan novellsamling.

Jag ska erkänna att jag var smått skeptisk efter att ha läst de två första novellerna. Men när jag fortsatte, när jag tog mig in i den dystopiska värld som Albertsson så skickligt lyckats skapa, då fick jag panik och kraftiga obehagskänslor. Vilket är precis vad man vill ha när man tar sig an en sådan här bok va? Trots det övernaturliga kändes berättelserna och de olika personernas livsöden väldigt realistiska. För mig blev det här en bok som bara blev bättre och bättre ju längre jag kom i min läsning.

Vilken fantasi! Vilket världsbygge! Sorg, klaustrofobi, äckel, humor och hoppfullhet i en salig skräckblandning. Den här ska ni läsa!”

Posted in Benkvarnen | Comments Off on The sky of daytime dies away, and all the earthly things they stop to play

And she floats upon the smoke, she moves among the shadows

Är det inte konstigt det här med skrivprocessen? Hur olika den är för alla. Hur vissa måste strukturera upp, skriva synopsis, planera, göra intervjuer med sina karaktärer osv. För mig är det totalt tvärt om. När jag sätter mig ner och skriver så har jag ingen aning om vad som kommer att hända. Alltså, jag vet vems perspektiv jag kommer skriva ur, men inte mycket mer än så, en hint om en händelse. Men så kan den händelsen helt plötsligt bindas ihop med något annat, och bli helt annorlunda än vad jag har tänkt mig. Eller så är det någon helt annan än den jag först tänkte mig, som upplever det hela.

Jag brukar börja med att döpa mina karaktärer, för att få ett hum om vem som gör vad, och ibland ha någon form av utseendebeskrivning i ett separat dokument. men rätt som det är så passar inte namnet på den personen som den karaktären visar sig vara. Förra veckan fick jag byta namn på en karaktär, för det jag gtt henne från början lät inte alls som henne. En annan som jag hade tänkt skulle vara rätt dryg, lite snobbig och förmer, visade sig vara en väldigt torr och logisk person. Men visst, jag hakar på. Ibland känns det till och med som om det är fingrarna som skriver och styr allt och jag bara är ett bihang som de berättar en historia för.

Förut brukade jag skriva boken från början till slut, det har jag helt slutat med nu. Jag skriver kapitel där jag har ett hum om vad jag vill ska hända, sen placerar jag in dessa i berättelsen, där jag tycker att de passar rent dramaturgiskt. Det är ett väldigt organiskt men abstrakt sätt som historien växer fram, små frön som sås, växer, omplanteras, växer åt något helt annat håll, blir en buske, blir en skog, ansas och så vidare.

Posted in Skrivande | Comments Off on And she floats upon the smoke, she moves among the shadows

Sunday morning, skeleton tree, oh nothing is for free

Blöd för berget fick en fin recensio från En liten bok i taget.

“En något mer klassisk skräckberättelse med hemliga utrymmen, offer och monster i mörkret. Känslan av klaustrofobi och hur berättelsen eskalerar är en riktigt bra kombination. Gillar även draget att få in en korrupt kommunledning, vilket också känns klassiskt på något vis. Helt klart en av mina favoriter i Den Nya Skräcken.”

Posted in Blöd för berget | Comments Off on Sunday morning, skeleton tree, oh nothing is for free

And my monstrous little memory, had swallowed me whole

Hur kan man få en bättre avslutning på året än det här? Årets skräckbok, så glad över det! Tack!

Posted in Blöd för berget | Comments Off on And my monstrous little memory, had swallowed me whole

And the spears of the bright sun

Xavantgarde gjorde en intervju med mig, en årskrönika kan man väl säga. Det var roligt, även om mitt minne är nere på ca 4% nu när jag är småbarnsförälder. Tur att det finns spår av året i form av bilder på mobilen och lyssnade avsnitt på poddar och spellistor på Spotify. Nåväl, någon gång ska väl även min hjärna återhämta sig efter all sömnbrist och dagisstress. Kanske.

Fram tills dess kan du läsa årskrönikan här, en 1940-tals-noir-spellista, filmtips, undergång, svampzombieönskemål och annat utlovas. Läs här.

Posted in Filmtips, Personligt | Comments Off on And the spears of the bright sun

Wet hand from the volcano

Det finns en del smått och stort till salu, dels vackra akvareller men även små skogskurbitsar! 400 kr för akvarellerna (A4, akvarellpapper med gräng) och 380 kr för skogskurbitsarna (oljemålning på trä, halvmatt lack och upphängningsögla).

Posted in Konst | Comments Off on Wet hand from the volcano

Now I’ve turned the mirrors to wall

Känslan när någon verkligen tar sig tid att begrunda ens text och som ser de olika ingångarna och spåren man själv ser och försökt hinta till läsaren. Själv avskyr jag författare som skriver läsaren på näsan, så jag undviker det i högsta möjliga mån själv. Vilket resulterar i att vissa inte plockar upp en del spår, ledtrådar och liknande och tycker att storyn är platt, men hellre det än att vara övertydlig. Mina läsare är smarta. Bevisligen, titta så fint skrivet här nedan (sorry not sorry, men jag tog med nästan hela recensionen i mitt citat, även om jag vet att det inte är kutym) Nåväl, att någon läser ens text såhär, det är fint ändå, jag blir så stolt och glad. Stort tack Comics.paxer

“Sofias berättelse som må kretsa kring ett berg och det som göms däri har såklart fler spår att nysta i. Det är relationer ur ett modernt samhälles syn och en reflektion kring multinationella företag som tar sig friheter och skapar sina egna regler och normer.

Det är, som jag läser den, en berättelse om samhällsstruktur och människors möjligheter och begränsningar ur dels ett normativt förhållningssätt, dels ur kulturella skillnader. Men även kommunala ställningstagande som har alla intentioner att vara så bra som möjligt för alla. Vilken roll har visselblåsare i det moderna samhället och gör dessa nytta eller skada.

En spännande och medryckande berättelse.”

– Comics.paxer
Posted in Blöd för berget | Comments Off on Now I’ve turned the mirrors to wall