And she floats upon the smoke, she moves among the shadows

Är det inte konstigt det här med skrivprocessen? Hur olika den är för alla. Hur vissa måste strukturera upp, skriva synopsis, planera, göra intervjuer med sina karaktärer osv. För mig är det totalt tvärt om. När jag sätter mig ner och skriver så har jag ingen aning om vad som kommer att hända. Alltså, jag vet vems perspektiv jag kommer skriva ur, men inte mycket mer än så, en hint om en händelse. Men så kan den händelsen helt plötsligt bindas ihop med något annat, och bli helt annorlunda än vad jag har tänkt mig. Eller så är det någon helt annan än den jag först tänkte mig, som upplever det hela.

Jag brukar börja med att döpa mina karaktärer, för att få ett hum om vem som gör vad, och ibland ha någon form av utseendebeskrivning i ett separat dokument. men rätt som det är så passar inte namnet på den personen som den karaktären visar sig vara. Förra veckan fick jag byta namn på en karaktär, för det jag gtt henne från början lät inte alls som henne. En annan som jag hade tänkt skulle vara rätt dryg, lite snobbig och förmer, visade sig vara en väldigt torr och logisk person. Men visst, jag hakar på. Ibland känns det till och med som om det är fingrarna som skriver och styr allt och jag bara är ett bihang som de berättar en historia för.

Förut brukade jag skriva boken från början till slut, det har jag helt slutat med nu. Jag skriver kapitel där jag har ett hum om vad jag vill ska hända, sen placerar jag in dessa i berättelsen, där jag tycker att de passar rent dramaturgiskt. Det är ett väldigt organiskt men abstrakt sätt som historien växer fram, små frön som sås, växer, omplanteras, växer åt något helt annat håll, blir en buske, blir en skog, ansas och så vidare.

This entry was posted in Skrivande. Bookmark the permalink.