And the storm is a-rolling, all down on me

En författares ödmjuka önskan: om du läst “Stockholmspesten” och tyckte den var bra/blev jätterädd/aldrig mer tänker gå ner ensam i källaren, så är du min bästa marknadsföring. Hjälp mig genom att lämna ett omdöme/betyg på Adlibris, Bokus eller Storytel osv. och rekommendera boken till folk. Det betyder massor, tack!

Jag har fått några till finfina recensioner också, bland annat den här från OARYA

En så där blöt och krypande stämning som bara tar sig in och ger lika delar yrsel och illamående. Jag gillar framförallt det gradvisa förfallet av Stockholm, samtidigt som folk ändå försöker hanka sig fram och få nån sorts vardag. Kanske saknar jag lite mer omvärldsperspektiv, att folk försöker få information, men samtidigt är det väl kanske så att man bara koncentrerar sig på att överleva dagen och inte dyker ner i surfplattan och hoppas på ett hyggligt wifi för att läsa nättidningar.

Det är hur mycket som helst som är konstigt och obehagligt på ett smått febrigt och mardrömslikt sätt i ”Stockholmspesten”. Från händelser till sånt som har med lukt och hygien och liknande att göra. Det kliar ta mig tusan obehagligt i hårbotten ibland. Det här är ju inte min genre normalt sett, men Albertsson får mig ändå att vilja fortsätta ännu djupare ner i mörkret. Det är inte illa det, att aktivt vilja plåga sig själv bara för att få veta lite mer.

Och Stockholmspesten omnämndes som boktips i P4. Och beskrivs som riktigt läskig, tackar!