I gränslandet mellan det groteska och surrealistiska

Mycket om boken nu, men det blir ju så. Den är ju här nu! Platt, röd och pockande på min uppmärksamhet, och vem är jag att inte ge min lilla skapelse vad den behagar? Man är väl ingen dålig mor heller.

Fick en till väldigt fin recension, i Tidningen Kulturen, som du hittar här.

I Albertssons sällskap får man sig till livs ett fantasieggande inferno av mogen galenskap, suggestiva berättelser i gränslandet mellan det groteska och surrealistiska. Jag upplever henne prosa, i varje fall tidvis, som ett slags hejdlöst underhållande drift med den allmänna litterära jargongen, eller som ren poesi, konst för all del. Det är kanske samma sak. Hennes lekfullhet är i vilket fall skönt befriande i en tid när allt sägs utan att något blir sagt och en stinkande uppsjö av (des)information väller över mänskligheten som avfall.

Haha, in your face, allmänna litterära jargong! Det är roligt att läsa hur olika människor tolkar den, vad de gillar med den och hur de uppfattar mig. Och framförallt är det roligt att de är positiva till den!

Och kolla, Lisa uppmärksammade (såklart på helt oskyldiga och ej snuskiga grunder!) att Bokus uppmanar er till att läsa snusk – och att läsa min bok! Snusk! Just det! Nåväl, det är ju inte på långa vägar lika mycket könsord som i min förra bok, men å andra sidan fick jag ju hjälp av Sveriges alla äckel då. Och det avstår jag helst ifrån en gång till… Det blir ju så mycket bättre när de bara håller sig borta från mig/internet/alla andra kvinnor. Nu såg jag dessutom när jag kollade på Bokus att man kan facebook-gilla böcker och att min bok har 129 likes, wtf!? Vilka är ni som gillar min bok!? Alltså, jag är glad, men förvånad!

 

This entry was posted in Den plötsliga dörren. Bookmark the permalink.

Comments are closed.