Igår hade Vertigo releasefest för de tre höstböckerna; Babitz “Bakom den nakna huden“, Sæterbakkens “Genom natten” och min “Den plötsliga dörren“. Det var en trevlig liten tillställning med vänner och litteraturintresserade! Det hölls tal, det applåderades, det dracks vin och det köptes böcker. Och jag fick en underbart vacker graverad penna av Victoria och Martin! Kvällen avslutades som varje god kväll bör: med öl och en nybakad äppelpaj med vaniljglass och hallonsorbet!
Och idag kom min boks första recension! Och… den är helt fantastisk.
Sofia Albertsson vrider upp vardagens grå tristess i ett halvt varv av absurditet och komik och avlockar den därigenom på flera av dess hemligheter och outtalade överenskommelser. Mycket av det sjuka och falskt tillrättalagda i vår tid blir tydligare och även begripligare när det reflekteras i en grotesk och humoristisk spegel. Det utnyttjar Sofia Albertsson effektiv i flera av novellerna i denna ovanligt övertygande skönlitterära debut.
Det är det finaste jag läst i år! Varför har jag gått och haft ont i magen över det här? Det blev ju så bra, och jag är så glad att det var såhär fin den första recensionen blev. Nu kan andra såga mig och jag kommer ändå stå pall med det här innanför västen. Här kan ni läsa den, på Gefle Dagblad.
Nu: fira med bio!