All the towers of ivory are crumbling, and the swallows have sharpened their beaks

Uppdaterade “till salu” med en ny skogsakvarell som jag blev väldigt nöjd med, vill du köpa så hör av dig via mail eller på Instagram.

För övrigt så har 2018 varit det jobbigaste året jag upplevt. Som tur är så har två fantastiska händelser skett under det här året: Tora och “Stockholmspesten”. Vet redan nu att 2019 kommer bli bättre så jag vill bara bli av med 2018. Men som en sista dryg grej innan det försvinner så såg 2018 till att vi blev förkylda alla tre, ligger nu i sängen som en stor snorig hög och underhåller oss så gott det går med Netflix.

Har ni inte sett nya Sabrina så gör det! Den är så mycket bättre, både underhållande och snygg, än den förskräckligt förnumstiga och pajiga 90-talsserien som gick på tv. Finns några bra dokumentärer på SVT nu också, den om Jim Jones och Jonestown är väldigt fascinerande. Samma sak gällande “36 dagar på gatan” som var en välkommen inblick i hemlösas vardag. “Summer of 84” var en spännande film, och nej: jag kan inte få nog av 80-talsretrofilmer, det går inte – det är för roligt och snyggt! Jag slutade dock titta på andra säsongen av “Handmaid’s tale“, allt blev för deppigt helt enkelt så jag fastnade inte i den. Kanske ett annat år passar bättre för att återuppta serien. För att muntra upp mig tittade jag som vanligt på “Elf” – det är ju ändå den bästa julfilmen.

Kände mig gammal och sur när jag inte gillade Bandersnatch – det senaste, interaktiva, avsnittet av “Black Mirror“där man får välja vilka beslut huvudpersonen ska göra. Inte ens 80-talsretroromantiken kunde rädda det! Kände mest att låt mig va, jag vill inte sitta och klicka när jag ser på tv, jag vill titta.

Och med det sagt ser jag fram emot att 2018 försvinner så snabbt det bara går och aldrig mer kommer igen.

             

This entry was posted in Dokumentärtips, Favoritfoton, Filmtips, Konst. Bookmark the permalink.