Something’s gotten hold of my heart, keeping my soul and my senses apart

Nu till något gulligare: Sixten och Tora.

Sixten var den av våra tre katter som upptäckte att jag var gravid och verkade förstå vad det innebar. Så snart han insett det så tog han anställning som min personliga säkerhetsvakt. Han sov bredvid mig varje natt, även om jag var stor som ett hus och nästan mosade honom flera gånger när jag försökte vända på mig i sängen. Han var alltid i min närhet och såg till att allt verkade okej.

Den dagen vi kom hem från BB var de andra två katterna, Larry och Sigge, avvaktande och tyckte att Tora verkade opålitlig och potentiellt livsfarlig. Sixten gick däremot direkt fram till henne, nosade grundligt, satte sig bredvid henne och sen dess har han inte lämnat hennes sida. Han sa upp sig från tjänsten som min säkerhetsvakt och tog anställning hos Tora. Jag hade ingen aning om att han var så barnkär, förvisso har vi sällan barn på besök, och det kanske blir annorlunda om det tillkommer ett barn i familjen. Men det är fint att se honom så glad och nöjd, som om han har fått det viktigaste uppdraget någonsin.

När Tora vaknat på morgonen väcker han oss så vi kan ge henne mat. Om hon gråter så springer han och hämtar oss om vi inte har märkt det (vilket vi alltid har, så då stressar han oss och påkallar vår uppmärksamhet istället). När hon skriker, och det vet alla är inget trevligt ljud, så sitter han Bredvid henne (med sin känsliga katthörsel) och kurrar för att lugna och trösta.

Och en natt, när hon hade blivit lite förkyld och täppt i näsan så låg han och vaktade henne. Han gick iväg för att äta lite, men halvvägs la han märke till att hon andades oregelbundet (så som spädbarn gör) och inte tog ett andetag på några sekunder – vände om – hoppade upp i sängen och sprang i panik fram till henne och petade på hennes bröst! Jag visste inte att katter kunde bry sig om barn så mycket. Sixten är verkligen en liten beskyddare.

I morse hade hon frukostbjörnsällskap.
Sällskap i sängen när jag sitter och skriver (och uppenbarligen gör ett dåligt övervakningsjobb).
Skyddsbjörn som vakar när hon sover.
Den där natten hon var sjuk och behövde en björnsjuksköterska.
Viktigt med ett bra utkikstorn.
Vyn ovanför mig när…
…Tora ligger och sover på min mage.
En av de allra första nätterna hemma, Sixten var ny på jobbet men verkade redan ha massor av rutin.
Några minuter efter att jag spelat in filmen somnade han på jobbet och ramlade ner i sängen. Det tar tydligen även på björnars krafter att vara småbarnsföräldrar.
Den vanliga utkiksposten.
Här är hans lycka gjord – Tora upptäckte hans existens! Hon har ju varit så liten fram till nu, så hon har inte uppfattat så mycket av världen runt om henne. Men nu fick hon syn på Sixten och gör glädjetjut när hon rör vid honom och känner hur mjuk och skön han är. Trots den kassa motoriken så ligger Sixten kvar och spinner nöjt, även om det inte ser så skönt ut att bli klappad av en sån där liten förvirrad hand. Det verkade inte störa honom. Efteråt låg han och knep med ögonen och spann hur länge som helst.

Jag ser verkligen fram emot att se hur deras relation utvecklas. Jag hade ju en katt som jag växte upp med och som jag älskade över allt annat, Snobben. Han hade oändligt tålamod med mig, för han visste att jag var liten och klantig och nypig. Det gjorde inget. Vi var bästa vänner i 18 år.

Jag hoppas att Sixten blir en sån katt för Tora, för det är verkligen det allra finaste att växa upp med ett djur som älskar en helt förbehållslöst och som har överseende med en för att man är liten.

Ikväll är jag ensam hemma, resten av familjen är i Uppsala hos farmor och farfar, Sixten märkte att Tora inte kom hem med mig och har ylat ledset. Nu ligger han vid ytterdörren och väntar på att hon ska komma hem.